Alkohol

ALDRIG MER ALKOHOLRELATERAD ÅNGEST

God förmiddag hörrni! Undrar om alla har det lika blött som vi här i Estocolmo? Här är det rena rama regnfesten kan jag berätta.

Hursomhelst – hoppas ni haft en riktigt härlig midsommar! Det kommer bilder från vår helg lite senare i dag. Hade jättemysigt. Är så glad att jag inte dricker på fester längre, den känslan är extra stark vid såna här klassiska alkoholhögtider.

Tror jag är lite skadad av hur jag mått tidigare år, för det första jag tänkte på på midsommardagen var alla de som vaknade med ångest. Ångest över att ha vaknat i fel säng, ångest över att ha sagt saker som inte borde ha sagts, ångest över att behöva gå igenom de senaste 24 timmarna i huvudet och stålsätta sig för vad som sagts och gjorts – eller allt som inte ens koms ihåg. Usch.

Hade exakt samma tankar på nyårsdagen, och har haft det det varje år – oavsett om jag själv druckit kvällen innan eller inte. För på nyår och på midsommar gör väldigt många väldigt mycket som är väldigt dumt. Orsakat av alkohol. Så när jag vaknar är det alltid det första jag tänker på. Jag känner sorg för dem som behöver vakna med den där krypande känslan av skräck och skam i kroppen, och samtidigt en lättnad över att jag inte är en av dem.

Aldrig mer tänker jag utsätta mig för att känna så. Aldrig mer.

INGEN ÅNGEST DENNA MIDSOMMAR

God morgon och happy clappy midsommar! Midsommar har ofta varit lite ångestfylld för min del. Dels för att det finns en outtalad press på att man liksom SKA HA DET SÅ JÄVLA HÄRLIGT (sillunch i grönskan, roliga lekar med spännande mänskor, kvällsbad och sommarnattshångel), lite som nyår, typ.

Men också för att det är en klassisk festhelg. Och som ni vet har ju min oförmåga att hantera alkohol resulterat i ganska mycket kaos, framförallt på just klassiska festhelger. Så midsommar har inte varit något som jag sett fram emot, i alla fall inte sen jag var ett litet kiddo.

Sen jag fick barn har jag dock en helt annan inställning. Tack vare denna lilla unge som ju numera är en del av midsommarfirandet så ser jag på det mycket mer avslappnat. Det viktigaste är att Iggy får en härlig upplevelse, och han är inte intresserad av vare sig silluncher eller sommarhångel. Fokus blir helt enkelt på god mat och bra barnvänligt häng, nåt som passar mig perfekt.

I dag ska vi därför åka ut till farmor Barbro, där kommer vi sova över och hänga fram till söndag tror jag. Faster Oliven, Mackanrackarn och kusin Ruben kommer också dit. Vi ska binda kransar av ovan blomster, äta sillurre, köra hela midsommarracet med stång och lekar på den lokala ängen och sen grilla på kvällen.

Iggy och Ruben leker fantastiskt bra ihop nu (ett tag slogs de som hund och katt om precis ALLT), vilket borgar för att vi päron kommer kunna luta oss tillbaka och njuta av dagen en hel del. Om vädret tillåter blir det nog pooldopp också. Kommer bli superhärligt.

Känns som ett mysigt upplägg tycker jag, och jag ser verkligen fram emot den här helgen. Hoppas ni också har planer som gör er glada, oavsett om det är att hänga hemma eller festa loss!

Aldrig, aldrig, aldrig mer

Usch. Vaknade med en riktigt vidrig känsla i kroppen i dag. Inte för att jag på nåt sätt inte var taggad på den här dagen, utan för att en dröm berörde mig så himla illa. Jag drömde nämligen att jag hade druckit, och alla ångestkänslor kring det kom tillbaks i sömnen och fullkomligen fyllde min kropp.
I drömmen var jag full, och på väg hem. Det var precis som en flashback från hur det kunde se ut efter att jag festat; allt var SÅ välbekant och SÅ obehagligt. Jag gick på en gata, någonstans i stan. Mitt medvetande hade precis liksom ”kommit tillbaka” efter att ha varit så dränkt i alkohol att det inte fungerade. De senaste timmarna var bara en enda lång minneslucka.
Jag tittade ner, och mina skor var borta. De hade jag tappat. ”Fan.” Den sedvanliga kollen började: Har jag min handväska? Mina nycklar? Min plånbok? Helvete, kreditkortet saknas. ”Fan, fan, FAN!”
Backtrackingen: Hur började kvällen? Vad hände sen? När blev det för mycket? Vad har jag gjort? Vad har jag sagt? Var är jag? Och så mobilkollen: Har jag skrivit något konstigt till någon? Ring någon jag inte borde? Hur länge har jag varit ”borta”?
Och så ångest, ångest, ångest. Ångest över att jag trillat dit en gång till, ångest över vad jag kanske gjort eller sagt, ångest över min totala oförmåga att hålla alkoholen under kontroll. Ångest.
Och medan jag vacklade hem i Stockholmsnatten utan skor, med ett förlorat kreditkort och en rejält tilltufsad självkänsla vaknade jag. TACK Å LOV så vaknade jag. Det var bara en dröm. Men som kändes så fruktansvärt verklig, och som väckte alla obehagskänslor jag förknippar med alkohol till liv igen.
Och även om lättnaden över att allt var precis som det skulle – jag HADE inte trillat dit – så var hela kroppen indränkt i ”Jag har druckit för mycket igen”-ångesten. Den låg som en kletig hinna över hela sovrummet, hjärnan kändes dimmig och jag var fylld av självförakt. Trots att det inte hänt. Men alla känslor var ju på plats, så jag fick mig liksom en redig käftsmäll ändå.
Det har varit svårt att skaka av sig obehagskänslorna i dag faktiskt, men nu tycker jag att de börjar avta. Lättnaden över att jag förhoppningsvis ALDRIG mer kommer hamna i situationer liknande nattens dröm har så småningom ersatt ångestmolnet.
Det känns så enormt skönt att ha tagit beslut om att aldrig, aldrig, aldrig mer dricka alkohol i festsammanhang. En dröm är det absolut närmaste jag vill (eller helst inte) komma såna här situationer igen. Som ni hör är de inte mycket att sakna. Usch.
Klicka gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!