Oj, oj, OJ! Var ska jag börja hörrni? Responsen på inlägget om att Iggy ska få ett syskon har varit liksom…MONUMENTAL! Så oerhört fint. Vi har verkligen fått bada i kärlek, pepp och lyckönskningar från er, helt MAGISKT!
Inledde den här morgonen med att kirra en extra god frulle till mig själv, för att sen läsa igenom alla enormt fina kommenterar ni lämnat – både här, på mail och på Inspirationstagram. Det var en kärleksbomb som hette duga vill jag lova, och jag känner mig helt UPPFYLLD av fin energi – tack vare er!?
Väldigt roligt också att så många som är härinne och kikar titt som tätt men aldrig kommenterat tidigare nu kände att de ville plita ner några ord. Det känns som att jag får komma er blogoliner närmre, ÄLSKART!
Jag frågade ju i förra inlägget om det fanns några fler preggosar här i vår bloggosfär – och visst fanns det det! Så KUL! Måååånga som ska ha sina kiddos ungefär när vår nykomling är beräknad (slutet på april). Så sjukt roligt att vi får följas åt i det här.
En hel del berättade också om att de för tillfället befinner sig i den ack så osexiga bebisfabriken. Många har försökt länge, varit med om missfall och utomkvedshavandeskap – och jag känner SÅ med er. Jag hajar om det känns kämpigt att fortsätta hänga med här när man själv kämpar, och jag tycker det är så fint att se att ni i kommentarsfältet svarar och peppar varandra i det här svåra.
Jag vill inte vara en vidrigt käck mänska nu (hoppa över närmsta stycket om ni blir tokiga på alla som vill försäkra er om att ”det gååååår”), men jag måste ändå sticka in med att säga (som jag även skrev till en av er som berättade om sin jobbiga situation) att jag har haft väldigt många i min bekantskapskrets som försökt få barn LÄNGE. Som haft till synes ”omöjliga” förutsättningar. Som försökt i många många år.
Men ALLA har fått barn. ALLA. Till och med de som efter nästan ett decenniums försökande och behandlingar till slut adopterade ett barn. Knappt ett år efter att deras adopterade kiddo joinat deras familj blev de på smällen. UTAN behandlingar. Galet, men sant. Så jag tror på er som kämpar därute. Och det vore så fint om ni ville dela med er av era kommande plus, för att ge andra hopp?
TACK också alla ni som berättat om era egna familjeresor. Många har (som vi) haft det kämpigt med första barnet, men ALLA som kommenterade kring detta var eniga om att det är lättare med nr 2. Så tack för den peppen, fina ni!
Har också fått en hel del frågor, framförallt om kejsarsnitt och om YouTube – kommer vi dela med oss av även denna resa i rörlig bild? Jag kommer reda ut allt kring det här, men det får bli i separata inlägg. Coming soon!
Nåt annat som är coming soon är första delen av min hemliga graviddagbok. Jag tänkte publicera den senare i dag. Då får ni läsa om mina tankar och känslor i gravidvecka 3, 4 och 5.
Ska bli så jädra KUL att göra den här resan (också!) tillsammans med er!?
Åh vad roligt!!! Kommer följa er med spänning!! Jag älskar att läsa om graviditeter, födslar och bebistiden! Hoppas hoppas ni kommer youtuba om det 😉 kram!!
Snyggaste mom-to-be-again någonsin? Ser så fram emot att få följa din graviditet! Önskar själv att jag skulle vilja få ett syskon till vår son (som är 16 månader), men hade det riktigt tufft både före och efter den graviditeten och är fullkomligt avskräckt. Har så svårt att se att sen känslan kan ersättas. Men kanske kan du vara lite inspiration! ☺️
Ett syskon är ju det finaste man kan ge den lilla människan man älskar över allt på hela jorden.
men GULLE! Sicken pepppppp, tack för det! 🙂 Och du – för oss tog det TRE ÅR att ens känna att syskon fanns på kartan… Men när livet blev lättare (läs: barnet blev lättare he he) så fick vi liksom skörda frukten av allt det tuffa, och när ekvationen vänds från att vara 80% jobbigt och 20% njut till tvärtom – ja men då kan man tänka sig att göra om hela resan för att få en till sån där magisk liten mänska att njuta av (efter den första tuffa tiden). Så ert sug kommer nog, ingen stress!
Åhh jätte kul att läsa här. Men jätte gärna på familjens vlogg också, har följt sen Gravid vecka för vecka tiden.
Hej vet alls vem du är men googlade gravidbloggar. Jag är gravid i v 15 med mitt andra. Har en 3åring. Jag ska följa dig!
Tjena catrin och välkommen hit! Och GRATTIS! Vi har ju i princip likadana barnresor då, så KUL ju! Många kramar, hoppas du kommer trivas här och vilja stanna!
ÅH grattis Vanja, så underbart med syskon! Har läst din blogg sen du var gravid med Iggy, fick själv en son senare samma år. I mars i år fick han ett lillebror och det är det finaste som finns att se syskonen tillsammans! Mycket är enklare med andra barnet, kanske mest för att man vet att alla jobbiga faser har ett slut. Sen blir en del saker kämpigare… Men det är ändå så jäkla värt det för att se den relation som växer fram mellan syskonen. Första barnet får ju nästan osunt mycket uppmärksamhet innan syskonet kommer och det får ju inte syskonet, men jag kan bara se fördelar med det faktiskt. Grattis till er alla, men mest till Iggy som får en vän för livet : )
Nu måste jag skriva igen.
Jag har en snart åttaåring och en på två och ett halvt. Fasen, vad mycket lättare det var med andra! Svårt på ett sätt (”hur ska jag kunna älska någon lika mycket som nummer ett?!” ”Kommer nummer ett tro att vi har bytt ut hen mot en ny bebis?” etc), men sen öppnades ett nytt rum i hjärtat och livet liksom bara expanderade. Visst är der kämpigt ibland (ingenting är BARA kul), men det blev ingen KRIS, inget mörker, ingen ”shit, kommer vi att klara det här?”.
Och till alla er som är ofrivilligt barnlösa:
Tillåt er ett tycka att det är för jävligt. Skrik, gråt, sörj och blir förbannade. Det är okej.
Ingen kan förstå den där längtan om man inte själv varit med om den. Den där vidriga saknaden efter nån som inte ännu finns.
Men det kommer att bli bra.
Jag var en av dom som det knöt sig i magen för samtidigt som ofrivilliga tårar brände
bakom ögonen. ”Alla utom jag” känslan som ekade när ytterligare en person blir gravid, medan vi inte lyckats på över 1 år. Jag klickade snabbt ner Instagram. Andades, försökte tänka positivt, öppnade insta igen och gillade bilden för jag ÄR glad för er skull, f a n t a s t i s k t megagrattis till er!!! <3 <3 jag menar det verkligen, även om jag parallelt sörjer o kämpar med att det dröjer för oss.
Och jag tror som du, att vi kommer få ett till barn, förr eller senare. Och blir vi bara 3 i familjen så blir det bra ändå. Kommer följa dig med spänning, precis som jag gjorde när du väntade Iggy. Kram!
Åh så modigt och fint att våga skriva dina tankar – de tankarna alla som behövt kämpa och kämpa och kämpa i det ofrivilligt barnlösa såklart känner men det är SÅ fint att orka vars glad för dem som lyckas också!!! <3 så fint!!
Jag förstår dina känslor. Har själv känt så. För oss tog det 1,5 år med andra barnet. Men till slut så var det där det där strecket på stickan. När jag typ hade gett upp. Håller tummarna för dig!
Fina! Förstår dig, verkligen. Lider med er. Men SÅ BRA att ni inte ger upp! Att försöka få barn är ju värdare än värdast att kämpa för, så ni kommer vara SÅ glada när det äntligen är dags för er lilla unge att komma att ni orkade kämpa på. KRAM!
Åh grattis Vanja, så himla mysigt och roligt för er alla tre!!!❤️ Jag är också gravid, bf 26 april!☺️? Det var så roligt för jag upptäckte dig i Vecka för vecka när du var gravid med Iggy, då var jag gravid med min Wille (typ 2 månader senare bf om jag minns rätt). Och nu får jag följa er resa igen, och jag är gravid igen! Underbart! Love it!❤️ Massa kramar Petra (my_lifeosophy på insta)
Detta är SÅ roligt!!???? Är själv preggo fast med första barnet och hur ni delat med er av ert föräldraskap har verkligen skapat reflektioner och diskussioner för mig och min sambo som jag tror kommer hjälpa oss enormt när ungen väl behagar ploppa ut någon gång i februari, så fint att ni pallat dela det med oss!? Ser sååå mycket fram hemliga graviddagboken och att följa allt detta! STORT grattis!!! ?⭐️
Ser SÅ mycket fram emot att följa denna resa ♡
Har med glädje följt er sedan gvfv-tiden, tack för att ni delar med er!
Jag vet att du menar så väl Vanja men jag måste ändå, som någon slags självutnämnd representant som f.d ofrivilligt barnlös säga att stycket om adoption och att ALLA fått barn är onödigt.. Att ALLA dina vänner har den erfarenheten har förstås inget med den verkliga verkligheten att göra. ALLA får inte uppleva att få barn. Och att någon annan lyckats har liksom inget med min (nu fd) barnlöshet att göra..
Och en sak till, många slänger sig med meningar om att par som adopterat kort senare fått ett genetiskt barn och visst händer det en del men för de allra flesta händer det INTE. När det skrivs på det viset ser det ut som att ett adopterat barn inte är lika mkt värt ”för att det inte lyckades till slut…” och det är olyckligt.
Jag var väldigt nära många andra i ofrivilligthetsträsket och jag tycker att de som inte har någon erfarenhet av det kan lämna klämkäckssnacket åt sidan, om jag nu ska var rak på sak. Att ”något har hänt din systers kompis väns faster” har liksom inget med min ofrivilliga barnlöshet att göra och att folk som pratar om adoption måste poängtera att ”det sen kan funka” gör, enligt min erfarenhet, många ledsna. De fick sitt barn, efter en lång och krokig väg fanns deras barn på andra sidan jorden, det fanns inget annat ultimat avslut på deras barnresa. Det var deras barn. Barn som är adopterade är på många sätt ett ännu större mirakel, om en ser till alla hinder, alla år av krokighet och alla människor som är inblandade i att just DET barnet ska få komma till just DE längtande paret.. Om du hajjar?
Det var jättefint att du uppmärksammade och belyste problematiken dock, det är superviktigt och toppen när det belyses och att du poängterade att det kan finnas stöd i kommentarsfältet var tipptopp <3 <3 <3
(Ps du vet vid det här laget att jag måste få klämma ur mig min mening och att detta "sura meddelande" helt enkelt beror på att detta råkar vara en hjärtefråga för mig och att jag vet hur många som blir ledsna och upprörda i tysthet).
Pussokram och trevlig helg och grattis igen <3 (hur avsluta när jag verkar arg..?:)
Karin! Bara JÄTTEBRA att du skriver detta, och säkert väldigt skönt att läsa för många. Tvekade inför att skriva något alls om det här, men ville ändå inkludera det till slut. Anade att jag skulle någon ledsen, men hoppades att desto fler ändå skulle få lite mera hopp. Och angående det där med adoption, så tycker jag det helt beror på vad man läser in i det. Det FINNS inget mer fjärran från mitt sätt att tänka och resonera än att ett adopterat barn inte skulle vara ”lika mycket värt”. Jag ville bara berätta det galna i att någon som försökt i ett decennium och helt gett upp på sin egen kropp sen ändå blev gravid. Hur underlig och fantastisk vår fysik kan vara. Och oberäknelig. Det finns INGET värderande whatsoever i det jag skrev och GIVETVIS är alla barn lika menade, lika älskade och lika ”värda”. Det utgår jag ifrån att alla härinne är med på. Familjer kan se ut på en miljard olika sätt, så länge det finns kärlek. Men jag förstår vad du menar ang att jag borde lämna min klämkäckhet åt sidan vad gäller svårigheten att få barn. Känns dock väldigt märkligt för mig att inte ens kommentera det, när jag läste så mycket om det i kommentarerna. Kanske känner alla de som du, eller så blev några hoppfulla av det jag skrev? Jag vet inte. Supersvårt och superkänsligt detta, ska verkligen försöka vara ödmjuk inför det framöver. Kram!
Tack för svar och förståelse <3
Första stycket där du belyser problemet, det var HELT RÄTT på alla sätt. Och fint <3 Om en bär på sorg är det väldigt fint att någon, i sin lycka, SER den andres "olycka". Bara visar sin medvetenhet om ATT DET FINNS liksom. Mer behövs inte.
Trevlig helg!
Stort grattis till bebisen! ? Själv är jag i v. 23 med andra barnet. Helt underbart ❤️
Vill såååå gärna följa dig på gravid vecka för vecka! Det var där jag från första början började följa dig ?
Stort grattis <3
Åh håller med om att det blir lättare med nr 2. Med nr 1 var det KAOS på sovfronten, hur ska man ratta den här lilla mänskan och samtidigt vara Paula och inte bara mamma, hela livet blev liksom upp o ner. Men med nr 2 hade man redan gått igenom allt, man VET vad som funkar och iaf vi känner oss mer coola som föräldrar med vår 2a (har en 4 åring och en 6 mån)! Tror ni kommer klara det galant och igen GRATTIS!!!
Intressant ! Me vår första Gick allt lätt. Sov hela nätter från 6 v. Alltid glad och åt allt. Med 2an blev det kaos. Noll sömn på 1,5 år , super aktiv och ville inte äta nått. Känns som det ofta är ett lättare barn och ett svårare. Nu efter 1,5 åt börjar vi se ljuset i tunneln . Det har varit fruktansvärt jobbigt. Kram!
Så himla glad för er skull, grattis Vanja! 🙂 Kommer du vara med i Gravid vecka för vecka igen eller kommer vi att få följa din graviditet på eran egen kanal? Vore så kul!
Kommer svara på alla frågor om YT i ett separat inlägg, kommer snart! Kram! 🙂
Åh det ska bli så spännande att följa er resa!!?? Jag skrek rakt ut när jag satt i soffan bredvid min pappa att ”åååh Barbros svärdotter är gravid!!”, vi ska ju som jag nämnt hyra huset i Portugal i sommar o eftersom vi haft mejlkontakt med Barbro så visste han ju precis vem du var när jag sa det så haha!! Kramkram✨
Ha ha GULLO! Och underbart att ni ska vara i huset, ni kommer ha det så GÖTT! 😀 Kram finis!
Åh, jag blir så glad av att läsa att Iggy ska få ett syskon! Stort grattis! Jag kan verkligen skriva under på att barn nr två är lättare. Mycket lättare. Om jag inte tänker helt fel så är det ungefär lika långt mellan mina två barn som mellan Iggy och syskonet och det har varit sååå bra (hittills i alla fall). Storasyrran hjäper till och är så stolt över lillasyster och lillasyster är så glad när hon får syn på syrran. De kommer att kunna leka fint trots ålderskillnaden framöver och någon tvåbarnschock har vi inte sett röken av! Jag hoppas att ni får samma upplevelse. Jag läste ALLT du skrivit om planerat snitt inför den senaste förlossningen och det var så bra pepp! Tack för det!
Tack, tack, TACK! Så fin pepp! Gulle!
Åh finaste Vanja!! <3 så glad för er skull ! fick gåshud och tårar i ögonen när jag läste om graviditeten =) Fått två barn via ivf och är så tacksam och lycklig ö.ver våra pojkar! ska bli såååååå kul att följa din gravidresa och sen bebisen , stort grattis fina du <3 kram Annika
Grattis! Så glad för er skull! ❤️
Alltså Vanja, när jag såg Instagram-inlägget du lade upp igår skrek jag rakt ut av glädje. Det är lite sjukt med tanke på att jag inte känner dig, men jag blev SÅ glad i somras när du berättade att ni skulle försöka ge Iggy ett syskon och har verkligen hållit tummarna och försökt skicka positiva vibes till er ”bebisfabrik”, hehe. Du är en så bra förebild för oss alla, och jag ser så mycket fram emot att få följa er på den här resan. Stort stort stort stort GRATTIS!
Men TACK finis!
Tack som låter oss följa med på resan, tycker du är fantastisk som delar med dig (er) och låter oss göra det. Du ger oss så mycket med din stora klokhet och känslan för att läsa här! Spännande att höra hur Iggy reagerade osv. MInns att jag kommenterade ett foto där jag sa att du såg så lycklig och fin ut, tänkte tanken att NU är hon gravid därför det syntes i ögonen, som jag också kommenterade. Självklart skrev jag inte ngt om att jag gissade det (det gör man ju inte;) Lite häftigt att du var det då.
Å, vad bra spanat!
Hej!!
Har precis som många andra följt dig i många år men aldrig kommenterat, men nu kan jag ju inte hålla mig mer ? Har väntat på detta inlägg om bebis nr 2.. Man har sett tydligt på hela din utstrålning i bilderna att du är gravid.. underbart och fantastiskt på alla sätt o vis. Grattis till er alla 3! Ska bli så kul o få följa även denna resa till en familj på 4. Fint!
Haha vad underbart att du sett det! Känner mig märkligt fräsig faktiskt, trots att jag e tröttare, tyngre och har varit sjukt illamående länge (inte nu längre dock). Preggofieringen gör nått med en!
Verkligen stort grattis! Måste erkänna att jag kände liite avundsjuka när jag läste det eftersom jag följde dig åt när du var gravid med Iggy. Min son är född en månad efter. Och jag fick nyss missfall när vi försökte skaffa ett syskon. Dock så var det första försöket men ändå trist såklart.
All lycka till er och hoppas vi får följa resan på youtube som innan! Kram!
Å nej, vad tråkigt att höra. 🙁 Många kramar, och hoppas ni känner er peppade på att försöka igen så snart det går. KRAM!