DET HÄR HAR JAG ALDRIG GJORT FÖRUT, SÅ DET KLARAR JAG NOG GALANT!

Kej. Hann som jag misstänkte inte skriva detta inlägg i går. Gårdagen var en kort dag med en maaaaaassa action, så vi tar Veckans Planer i dag istället. För nu är jag officiellt tillbaks på jobbet 100%, och då återgår även el bloggo till att dels uppdateras lite oftare (TACK för att ni var så aktiva här i min bloggosfär under sommaren, trots att ni ofta bara fick en inlägg om dagen?) och dels innehålla Veckans Planer- och Helgen I Bilder-inläggen igen.

Nu kör vi, är SÅ GALET TAGGAD (och livrädd) inför denna vecka!

Vi skippar måndagen eftersom den ju redan liksom…hänt, och går rakt på tisdagen.

Tisdag
I dag ska det som vanligt spelas in poddis – men denna gång med en gäst! Och gästen är ingen mindre än vansinneslovely Claudia Galli Concha som jag ju lärt känna via bloggosfären. En rackarns driftig brutta som gjort SÅ mycket i sitt liv, och som alltid verkar totalt orädd inför nya utmaningar.

Det klassiska Pippi-citatet ”Det här har jag aldrig gjort förut, så det klarar jag nog galant!” känns verkligen mitt i prick på henne. Ska bli SÅ kul att hon gästar poddisen, jag har en massa frågor jag vill ställa till henne.

Om ni har något ni skulle vilja fråga Claudia – gå loss i kommentarsfältet så tar jag med de frågorna till inspelningen! Resultatet får ni som vanligt höra i morgon onsdag.

Onsdag, Torsdag & Fredag
Okej, resten av veckan slår jag faktiskt ihop till en enda punkt. En enda MAGISK rackarns punkt som jag är både LIVRÄDD och SJUKT PEPPAD inför. Jag ska ge mig ut på hal is, jag ska VÅGA.

Jag pratar ju ofta i både podd och blogg om det här med att palla ta sig utanför sina bekvämlighetszoner, att våga VÅGA. Det är då man växer. Och well, nu är det dags för mig att öka på mina 166 cm över havet med en hel decimeter tror jag. För det kommer bli en hel del växande den här veckan.

Vad ska jag pyssla med då? Jo – Jag ska göra något jag aldrig riktigt gjort förut, men nåt jag drömt om att göra lääääääänge. Jag ska…(insert virtuell trumvirrrrvelllll)…SKÅDESPELA! På riktigt, typ. Jag har ju småfuskat lite på det här området någon gång tidigare, men nu blir det på en helt annan nivå.

Jag vet inte riktigt hur mycket jag kan berätta om projektet än, men jag kan i alla fall säga att det har att göra med JC, klädbutikskedjan. Och! Jag gör alltså INTE detta som ”Vanja Wikström”, utan som en skådis som spelar en roll. En SKÅDIS!

Det här är därför inget bloggsamarbete (därav saknas det klassiska ” I samarbete med…” högst upp i inlägget), det här är något jag gör som en inhyrd skådespelare. Att jag är någon slags media-semikändis var inget plus, snarare tvärtom. Jag fick söka för att få rollen, och jag och Niklas filmade en audition tape här hemma, en sen kväll efter att Iggy somnat. Den uppskattades tydligen, för jag fick rollen. Och den här veckan ska det mesta spelas in. SÅ GALET ju?

Förra veckan var jag på JC´s huvudkontor för fittings (se ovan).

Det är en rackarns massa scener som ska filmas, vilket betyder en rackarns massa kläder som ska bäras. Vi tog ett gäng testbilder på olika outfits. Här är en av dem…

…och här är en annan.✨

I går var regissören, producenten, fotografen, scenografen och gaffern hemma hos oss. Dels för att jag skulle få träffa dem, men också för att reka. En del av materialet kommer nämligen att spelas in i vår lägenhet. Sjukt kul ju!

Kändes toppen att få träffa alla, och de är verkligen riktiga stjärnor hela bunten, så begåvade. Ett sjukt bra gäng. Älskar också konceptet som vi ska genomföra, och manuset är grymt. Det ger verkligen en trygghetskänsla i allt det här ovana, och om jag bara lyckas leverera så tror jag att det här kan bli helt fantastiskt. Ett Bucket List-moment, måste jag säga.

Jag ska berätta mer så snart jag får, såklart. Men onsdag, torsdag och fredag denna vecka ska jag alltså jobba med något helt annat än vad jag är van vid – jag ska skådespela! Och ska jag berätta en hemlis? Klart jag ska… Just att få spela en roll och få slinka in i ett annat liv än mitt eget har alltid varit en dröm hos mig. Och nu får jag alltså göra det. I ett sammanhang som känns sjukt bra och med ett löjligt begåvat gäng som skapar trygghet.

Men – även om alla förutsättningar känns så bra som de bara kan, så är jag såklart ändå livrädd. Som man ju ÄR inför nya utmaningar. Som i alla fall JAG är. Det där med att få drömmar uppfyllda är ju inte bara härligt, det är läskigt också.

Men jag tänker att jag får ta till mitt sedvanliga knep: ”Fake It Til You Make It!”. Att låtsas vara tryggare i en situation än vad man faktiskt är hjälper alltid. På så sätt lurar man både sig själv och andra. Det i kombination med mitt ändå rätt grejta (som ni vet✌??) självförtroende gör att jag känner mig ganska trygg med att jag kommer fixa det här. Det kommer bli bra.

Jag ska låta världens bästa Pippi Långstrump vara mitt spirit animal de kommande tre dagarna:

”Det här har jag aldrig gjort förut, så det klarar jag nog galant!”

Håll tummarna för mig nu.

SparaSparaSparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

HALLELUJA, TACK Å LOV OCH PUST OCH ALLT SÅNT DÄR

Halleluja! Det var en glad och uppspelt groda som vi hämtade i går på nya föriset. *pustaruuuuuuuut* Precis som Annie skrev i kommentarerna så kan det nog vara som så att såna här förändringar ofta är värre för päronen än för kidsen.

Det hade gått bra i princip hela dagen, med undantag för en dipp på förmiddagen då grodan blivit lite ängslig. Men då fick han sitta med sin ”gamla” pedagog och sin snutte ett slag, så blev det bra sen. Resten av dagen hade gått toppen, och när vi hämtade på eftermiddagen var det en glad unge vi mötte, i full färd med att rita nåt tjusigt.

Eftersom det var första hämtningen slank vi runt ett slag på föriset så att Iggy fick visa oss sitt nya ställe. Det fanns en massa roliga grejer att leka med, han berättade om samlingen de haft efter lunch och att de sjungit Blinka Lilla Stjärna.

Vi hälsade på alla pedagoger, och allt kändes nog så bra som det kunde. Så himla skönt!

Efter föris hängde vi i olika parker tills det blev middagsdags. En glasspaus hann vi med också. Vi berömde honom för att han varit så modig som börjat på ett nytt ställe med nya vuxna och nya barn, och pratade om att saker och ting kan vara pirriga och att det är okej att tycka att nya grejer är lite läskiga.

Sen gick vi och käkade vietnamesiskt (ingen på Söder som missat ljuvliga Nem Nem Quan va? Ät crêpesen och den gröna papayasalladen, MUMS!). Önskar att jag kunde säga att vi satt där och hade en perfekt avslutning på kvällen, men de vietnamesiska crêpesen gick inte alls hem hos grodan tyvärr. Så det blev mest att slänga i sig maten ganska kvickt och sen köpa korv till Iggy på vägen hem. ?

Det kändes i alla fall toppen att det gick så bra i går. Dock ska man nog vara medveten om att det kan bli en backlash om några dagar, när Iggy liksom hajar att det nya föriset är en plats han ska gå till VARJE dag, och att det gamla inte längre finns kvar. Nu rider vi såklart en smula på nyhetens behag.

I dag gick lämningen också bra, trots några protester innan vi gick hemifrån om att han inte ville gå till föris. Att det var ”så pirrigt”. Men sen gick det alltså bra ändå.

Summan av kardemumman är väl att det känns så bra det kan, det här. Kan inte låta bli att bli så himla imponerad av min lilla unge (och alla andra små barn!). Bara det att vara så fysiskt liten i den här världen, och sen dessutom kastas in i nya sammanhang med nya mänskor. Det ÄR svinläskigt. Men de fixar det ju oftast ändå, förr eller senare. Barn är så himla, himla coola. Och kompetenta!❤️

JESSA I GIRLS ÄR MITT SPIRIT ANIMAL PÅ BARA BEN-FRONTEN

Det var länge sen vi körde en Momspo, så nu bjussar vi på lite klädinspo tycker jag! Jag brukar som ni vet inte bära korta klänningar, känner mig ofta lite för ”gullig” och tycker inte om att visa benen. Att bära korta shorts och visa benen på så sätt har jag däremot inga problem med. Inkonsekvent till tusen såklart, men så kan det ju vara ibland att vara mänska.

Ibland blir jag ju dock sugen på att ha något kortare plagg på mig, som INTE är shorts. Då är mitt knep alltid att slänga på mig en kaftan av något slag för att få lite mer täckning, och därigenom också öka på bekvämlighetskänslan.

Att ha ett kort plagg PLUS klackar (I KNOOOW; det är bara TRÄSKOR men ändååååååå) gör mig ännu mer obekväm. Jag känner mig liksom lite för ”uppklädd”. Löjligt kanske, bara en känsla såklart. Och ovana. Men ändå, så känner jag. Då räddar kaftanen mig igen och liksom ”slafsar till” outfitten på ett sätt som gör att allt känns bra.

När jag känner för att visa lite ben och samtidigt ha klackar så brukar jag alltid försöka få till lite av en ”Jessa”-look. Hon lyckas ju liksom aaaalltid se sjukt bekväm och avslappnad ut, trots att det är klackar, urringat och korta plagg till höger och vänster.

Playsuit / H&M
Kaftan / NAKD
Pjucks / Swedish Hasbeens
Väska / Mango

Hoppas förresten att jag hinner skriva ett ”Veckans Planer”-inlägg i dag. Vi får se, ska ju hämta tidigare. Annars kommer det i morgon. Är VÄLDIGT peppad på just det inlägget, för den här veckan kommer bli så galet rolig. Ska få göra en sak som jag drömt om i en herrans massa år. Mer om det senare!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!