HALLELUJA, TACK Å LOV OCH PUST OCH ALLT SÅNT DÄR

Halleluja! Det var en glad och uppspelt groda som vi hämtade i går på nya föriset. *pustaruuuuuuuut* Precis som Annie skrev i kommentarerna så kan det nog vara som så att såna här förändringar ofta är värre för päronen än för kidsen.

Det hade gått bra i princip hela dagen, med undantag för en dipp på förmiddagen då grodan blivit lite ängslig. Men då fick han sitta med sin ”gamla” pedagog och sin snutte ett slag, så blev det bra sen. Resten av dagen hade gått toppen, och när vi hämtade på eftermiddagen var det en glad unge vi mötte, i full färd med att rita nåt tjusigt.

Eftersom det var första hämtningen slank vi runt ett slag på föriset så att Iggy fick visa oss sitt nya ställe. Det fanns en massa roliga grejer att leka med, han berättade om samlingen de haft efter lunch och att de sjungit Blinka Lilla Stjärna.

Vi hälsade på alla pedagoger, och allt kändes nog så bra som det kunde. Så himla skönt!

Efter föris hängde vi i olika parker tills det blev middagsdags. En glasspaus hann vi med också. Vi berömde honom för att han varit så modig som börjat på ett nytt ställe med nya vuxna och nya barn, och pratade om att saker och ting kan vara pirriga och att det är okej att tycka att nya grejer är lite läskiga.

Sen gick vi och käkade vietnamesiskt (ingen på Söder som missat ljuvliga Nem Nem Quan va? Ät crêpesen och den gröna papayasalladen, MUMS!). Önskar att jag kunde säga att vi satt där och hade en perfekt avslutning på kvällen, men de vietnamesiska crêpesen gick inte alls hem hos grodan tyvärr. Så det blev mest att slänga i sig maten ganska kvickt och sen köpa korv till Iggy på vägen hem. ?

Det kändes i alla fall toppen att det gick så bra i går. Dock ska man nog vara medveten om att det kan bli en backlash om några dagar, när Iggy liksom hajar att det nya föriset är en plats han ska gå till VARJE dag, och att det gamla inte längre finns kvar. Nu rider vi såklart en smula på nyhetens behag.

I dag gick lämningen också bra, trots några protester innan vi gick hemifrån om att han inte ville gå till föris. Att det var ”så pirrigt”. Men sen gick det alltså bra ändå.

Summan av kardemumman är väl att det känns så bra det kan, det här. Kan inte låta bli att bli så himla imponerad av min lilla unge (och alla andra små barn!). Bara det att vara så fysiskt liten i den här världen, och sen dessutom kastas in i nya sammanhang med nya mänskor. Det ÄR svinläskigt. Men de fixar det ju oftast ändå, förr eller senare. Barn är så himla, himla coola. Och kompetenta!❤️

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
6kommentarer
  • Gud så skönt att det gick så bra, heja Iggy! 😀 Måste också säga att ni verkar vara så himla fina, pedagogiska, förstående, lyhörda och ja.. helt enkelt grymma föräldrar!

    Amanda 2017-08-17 16:23:57 http://prylarochpryttlar.wordpress.com
    Svara
  • Jag har också tänkt på modet ongarna besitter trots sin litenhet och jag tror faktiskt inte att de är medvetna om sin litenhet i relation till annat, än. De allra flesta barn växer ändå upp i trygga miljöer, tack och lov, och utan vetskap/erfarenhet av att de KAN bli utsatta för hemskheter, tror jag helt enkelt inte att de har förmågan att förstå det. Jag tror det är vi vuxna, som på olika sätt fått lära oss om den onda sidan av världen, som kan dra paralleller med dessa små varelser. Kidsen, de allra flesta, har som väl är inte med den onda sidan av världen i sin världsbild och kan därför inte se sin egen utsatthet. Meeeeen.. Men den o-ombedda analysen av textens slutstycke så gratulerar jag en bra första förisdag, haha <3

    Kram

    Karin 2017-08-15 14:22:39 http://www.levareko.se
    Svara
    • Svar på Karins kommentar.

      Ja, det är en härlig teori tycker jag, som jag också tror stämmer till mångt och mycket. Att vi vuxna liksom läser in så mycket mer hemskheter i världen och i situationer än barn, på grund av vår erfarenhet. Fint att kunna lita sig emot.

      Vanja Wikström 2017-08-15 15:25:58
      Svara
    • Svar på Karins kommentar.

      Med det inte sagt att ett barn inte kan vara ängsliga eller rädda för något okänt förstås. Jag syftade mer på det större perspektivet med ”liten varelse (fysiskt) i det stora samhället” 🙂

      Karin 2017-08-15 14:24:38
      Svara
  • Heej finaste! Tänkte på en sak nu på morgonen när jag gick och lyssnade på poddisar. Ni måste göra ett poddavsnitt med Therese Lindgren och Zäta! Kramis!!

    Sara 2017-08-15 10:26:36
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!