Den här kjolen är äldre än mig. Vilket betyder att den är dryga 40 bast, rätt så snajdigt tycker jag. Mamma sydde den av gamla jeans någon gång på 70-talet, och sen har jag fått ärva den. Jag ÄLSKAR den och bär den varje sommar.

Senast för någon vecka sen. Och det är inte bara jag som älskar den, för VARENDA gång jag har den på mig kommer det alltid fram någon på stan och frågar var jag köpt den. Visar jag den i mina sociala medier får jag frågor direkt: ”Varifrån kommer jeanskjolen?”. Så himla kul, mamma kanske skulle blivit kläddesigner!

Och vet ni vad? Trots att jag använt den cirkus 13 247 gånger, så hade jag inte upptäckt nåt som mamma sa till mig i går när jag hade kjolen på mig: ”Du har väl inte missat att det är hjärtan i stjärten?”. Det hade jag såklart. ”Jag tyckte det skulle vara hjärtan i baken, den är ju liksom hjärtformad”, sa mamma.

Så fint, och dessutom lite vackert på det där ”Det finns alltid mer att upptäcka, även kring det som man har mitt under näsan”-sättet.

Förresten! Ville hitta någon mer bild på mig själv i den här kjolen, så jag googlade ”Vanja Wikström jeanskjol”. Då hittade jag denna Momspo från juli 2014. Iggy var ett halvår gammal, och bloggen endast några månader äldre. Jag gjorde mitt bästa för att se fräsig ut på en outfitbild, och tycker jag blev ganska göllig. Korsade ben, handen i fickan, ståendes på tå å allt.?

Hittade jeanskjolsbilden i min gaaaaamla blogg, och kunde inte låta bli att läsa vidare en liten stund. Kul att få en inblick i juli 2014, såhär en förmiddag ganska precis tre år senare. Hur såg livet ut då, liksom?

Well, lille Piggly (som han ofta kallades i el bloggo då) såg i alla fall ut såhär. När han sov. Nappasnodden…?

Här hade vi precis öppnat Glam Mom´s fysiska butik på Regeringsgatan. Shitoberto vad jag och Malin slet med att bygga den. Pust. Denna bild är nog tagen bara någon dag innan premiäröppningen.

Tänk vad mycket saker man gjort, som man slitit så hårt med – och sen gått vidare från. Det går alltid, alltid, ALLTID att bygga nytt och att hitta nya saker som är spännande att engagera sig i. Jag lovar. Även om det känns som the end of the world när man är mitt uppe i nåt som inte funkar.

Bara ett litet ord på vägen, om det är någon av er som befinner sig i den smeten just nu. Det ordnar upp sig, I promise, och man hittar alltid något nytt som känns (minst!) lika rätt att hålla på med.❤️

En sovande minigroda i sin älskade Babybjörn. Minns hur mysigt det var att bära omkring honom i den.

På golvet i tvättstugan i gamla lyan. La mama fick hjälp med tvätten, tydligen.

Med kusin Ruben! HUR små?!

En långhårig la papa, och en krypande Piggly.

Fint det där med att ha en blogg ju. Att ha så mycket av livet sparat. Tack söta ni för att ni är med mig och oss på den här livsresan.?