Hörrni. Fina, fina, FANTASTISKA ni. TACK! Vilket enormt gensvar och engagemang och HERREJÖSSES vilken pepppppp på inlägget om syskon och fertilitet. Har sagt det förr men säger det återigen – NI E BÄZT!? Shitoberto vilket stöd jag har i er, det är tamejtusan helt magiskt. Så fantastiskt också att så många av er hängt med ändå sen Iggy låg i magen, vilket gäng vi blivit!✨
Känns ju helt galet att vi ska ge oss in på det här nu. Som den projektledarmänska jag är så börjar delar av mig redan tänka på inköp av ägglossningsstickor, medan andra delar mest skakar av nervositet. Och rädsla, såklart. Rädsla för att det inte ska gå som vi vill.
Minns att när jag och Niklas tog beslut om att försöka skaffa Iggy, så landade precis samma känslor i mig då: ”Tänk om det inte går?”. Jag hade aldrig förut varit gravid, och han hade aldrig förut gjort någon med barn. Skulle det ens funka? Det var något jag inte ens reflekterat över tidigare i livet, men helt plötsligt blev det viktigast av allt. Att ”skaffa” barn är verkligen förenat med en hel del oro och nojor måste jag säga. Inte bara happy clappy-fluff.
Hursom. Just nu sitter jag på Drömmis, där jag å Jossan haft sommarstädning i dag. Såhär såg det ut innan…
…och såhär ser det ut nu. Känns superskönt att ha rensat bort en massa skräp och organiserat det som är kvar. Jag blir verkligen stressad av att inte ha ordning å reda omkring mig. Är en sån som inte kan slappna av i soffan efter middagen förrän disken är inställd i diskmaskinen och köket är snajdigt, ni vet? He he.
Nåväl, nu tänkte jag jobba undan en smula – och sen går jag direkt till ett föräldramöte på Iggys nya föris. Hans föris ska ju lägga ner efter sommaren, så vi är mitt i övergången till det nya stället (där han börjar i höst). Det har blivit jättebra, de flesta av hans kompisar hänger med till nya stället och hamnar på samma avdelning, och kidsen är där då och då och hälsar på och bekantar sig med såväl lokaler som pedagoger. Iggy är supertaggad, och vi pratar ofta om att han ju blivit så stor nu att det är dags för en föris för stora barn. Det tycker han är fräsigt. Kommer bli bra.
Ha en underbar kväll nu hörrni, så hörs vi i morgon! Återigen – TACK. Love you.?
Är så glad för er skull, att ni verkar ha landat i tanken på ett syskon till Iggy. Från läsarperspektivet känns det ju nämligen precis som när en vän berättar om sina funderingar och planeringar! <3
Tycker det var ett jättefint inlägg om bebistankar ni har och jag uppskattar som säkert så många andra att få följa er på den resan! Tack för en genuin och fin blogg med massor av inspiration på alla möjliga plan!
Hej Vanja! Jag är en av de som följt dig ända sen Iggy låg i magen! Mycket tack vare dina informativa inlägg så vågade jag strida för mitt kejsarsnitt! Jag tänkte på ditt fertilitetsinlägg…du skrev att den jobbigaste perioden med Iggy var från 0-2 år. Det jag undrar över är att jag själv upplever det som mer utmanande efter 2 års åldern (mitt barn är 2.5år nu) då den starka viljan börjar byggas upp och barnet börjar vara en helt egen individ med en HIMLA massa känslor! Och med det kommer ju en hel del utmanande situationer som kan sluta i utbrott utan dess like. Hur har du upplevt Iggys 2-3 års faser? Ingen trots? Inga utbrott? Om så, hur har du gjort för att hantera och behålla tålamodet? 🙂 Hehe en miljard frågor…men önskar ett inlägg om hur du ser på den utvecklingsfas som sker där vid 2-3 år som många upplever som utmanande som förälder 🙂
Skall bli super spännande att få följa med er resa! Önskar er så mycket lycka till! Kram!
Jag måste verkligen tipsa om Natural cyels!! Mät tempraturen på morgonen och så kommer appen som du slår in tempen i, tala om för dig när du har ägglossning. Hört sååå många som blivot gravida efter att ha använt den. Dessutom hjälper den dig lära känna din kropp. Efter graviteten kan du ändra inställningen och istället talar den om när du inte kan ha sex. Helt naturligt preventivmedel utan massa hormor som stör kroppen! Så bra ju!