Hej hörrni, vad KUL att ni är ett gäng som e peppade på att buda hem soffbordet! Älskar tanken på att det kommer få flytta hem till någon av er, wiii!
Sitter nu på Drömmis och jobbar. Men med en magkänsla som inte är särskilt härlig alls. Får nog till och med säga att jag är en smula illamående faktiskt. Varför detta, då? Jo, 16.30 ska jag på möte på Iggys föris – som ska läggas ner. Yes – LÄGGAS NER.
Vi har ju varit så oerhört glada för den här förskolan; pedagogerna är magiskt kompetenta och fantastiska, de små kompisarna så himla goda – och Iggy trivs som fisken i vattnet. Tanken på att allt ska förändras känns därför fullkomligt…ja – vidrig faktiskt. Usch. Känslan av maktlöshet är total.
Vi fick hem ett mail i förra veckan som förklarade att behovet att förskolor på Södermalm har minskat, och att vår (lilla) föris därför kommer att läggas ner. Det var på riktigt som att få ett slag i magen när jag läste det. Jag började nästan gråta. Överdrivet, kanske någon tycker (?), men just när det kommer till förändringar som rör ens lilla, lilla barn blir i alla fall jag extremt känslig.
Förskolan kommer slås ihop med en större, och pedagoger och barn kommer erbjudas en plats där. Kanske blir det jättebra, kanske blir det till och med bättre. Men det är svårt att hantera den där känslan som kommer som ett brev på posten vid alla förändringar – man vet vad man har men inte vad man får.
Det är lätt att tankarna springer iväg i 100 km/h. Tänk om Iggys små kompisar väljer att börja någon annanstans? Tänk om pedagogerna inte vill följa med? Tänk om de nya pedagogerna inte känns lika bra? Iggy som är van vid en miniföris, nu ska han huxflux börja på en stor – kommer han känna sig otrygg?
Ja, tusen tankar snurrar runtruntrunt i huvudet. Förhoppningsvis vet vi mer efter mötet i kväll, och förhoppningsvis känns det bättre då.
Jag som vurmar för att inte vara rädd för förändring kände mig som en liten flugskit i samma sekund som jag läste ”läggas ner” i det där mailet. Och samtidigt så VET JAG JU att det mesta ordnar sig, och kanske blir det till och med ÄNNU bättre? Större föris = fler potentiella kompisar och större socialt nätverk. Nya pedagoger (förhoppningsvis uppblandat med de ”gamla” som jag innerligt hoppas vill följa med till nya stället) = ännu fler kompetenta vuxna att lära sig av och ha kul med.
Men ändå. Det är en sak när världen förändras för MIG SJÄLV, en helt annan (upptäcker jag) när det gäller min goda lilla unge. Känner mig så sjukt sårbar, och blir samtidigt lite arg på mig själv att jag inte tar det här bättre. Jag VET ju att de allra allra flesta förispedagoger är magiskt dedikerade mänskor, och att det med all säkerhet Kommer Att Bli Bra.
Men det där med att veta vad man har men inte vad man får (och just när det gäller ens kiddo) gör ändå att illamåendet sitter som ett lock i halsen. Förhoppningsvis känns det bättre efter mötet.
Ni får hemskt gärna dela med er om ni upplevt samma situation. Hur reagerade era kids på att byta miljö, pedagoger och barn? Nu går jag med håven, fyll den gärna med pepp!
Av nytorgets förskolor är Lilla Bonden utan tvekan bäst, därefter Bonden avdelning Maskrosen. Har jobbat på alla och tyckte om Hörnet minst men det kan ju ha förändrats. Hoppas det blir bra!
Varit med om exakt samma sak och reagerade på samma sätt som dig. Men ska säga att den förskola som hon började på ist är fantastisk, den är stor men känns inte så stor då avdelningarna är mindre. Superbra pedagoger och fräscha lokaler. Så allt blev bra för oss tillslut! Men förändring som man inte valt själv kan bli otroligt jobbig innan allt är på plats. Lycka till och hoppas det blir bra för er!
Eh VA?! Skulle behovet av förskolor på Södermalm ha minskat? Färsk statistik visar ju på att söder är ett av de områden som har störst barngrupper och flest förskolor. Kolla med kommunen, tycker jag.
Jag skulle gärna vilja peppa dig till att ställa frågor! Alla obekväma frågor, alla jobbiga. ALLT ska fram så att ni sen kan bli lugna i beslutet eller välja en annan förskola.
Jag är precis likadan, blir jätteorolig och ledsen när nåt ändras på förskolan. Iggys förskola slogs i våras ihop med en annan liten fsk. Var orolig över att det skulle bli för stort att han inte skulle känna sig trygg i de nya lokalerna. Men det verkar som det mest är jag som blir orolig. Det är ju svårt att låta bli att föra över sin oro på barnen.
Jag tror det kommer bli jättebra, som någon skrev är det ju jättebra med fler jämnåriga inför skolstarten! Jag är jätteglad för sammanslagningen nu när skolstarten närmar sig. De är idag 7st 5åringar istället för 2.
Tycker inte alls att det är konstigt att man blir ledsen för sånt. Ens barn är ju det viktigaste man har i livet, klart man vill barnet det bästa.
När vi flyttade bytte min då 2,5 årige son till en större förskola. Han har alltid varit rätt försiktig och haft stort behov av trygghet. Själva övergången var jättejobbig mkt för att vi tvingades in i en snabbare inskolning än vad som passade honom. Men när han väl etablerat sig så ledde det till en modigare, mer social och tryggare person. Förändring och stor förskola är inte bara dåligt. Jag tror det viktigaste är att man som förälder är lyhörd på sitt barns behov och står upp för det gentemot förskolan. Det kan jag önska vi var bättre på i själva övergången.
Lycka till!
Tycker inte alls att du överdriver, inte ett dugg faktiskt.
Jag hade reagerat väldigt starkt, om mina barns förskola (nu går ju bara lillebror kvar, då vi fått ett skolbarn, men du fattar 😉 …) skulle läggas ner.
Det är ju mitt barns trygga värld och därför är jag helt lugn och trygg i att lämna över honom dit.
Hoppas ni får ut något av mötet och att många frågetecken rätas ut. Prata med pedagogerna och prata ihop er med kompisarnas föräldrar och se hur de tänker etc.
Stor kram och lycka till! ♥
Litet barn, liten förskola. Stort barn, stor förskola. Tänk att det kan vara en fördel att han övar lite, inför skolstarten, att han kommer ha ännu flera kompisar och att de känner varandra när skolan börjar, och vara van vid en stor grupp och inte bli blyg vis skolstarten. Förändringarna brukar man vänja sig vid. Det blir inte alltid bättre, kanske inte riktigt lika bra. Men det brukar lösa sig för det mesta tycker jag. Och om det efter en termin känns jättefel kan ni byta igen. Var inte orolig :o) Min unge har bytt 4 (för)skolor. En var bäst, men han har hittat en kompis. Ibland tar det lite tid, och det brukar finnas saker som inte är bra, eller andra som är bättre. Men jag tror att för det mesta fungerar det!