Har precis kommit tillbaka till drömkontoret för en liten kvällssession efter att ha varit på S:t Görans sjukhus på ultraljudsundersökning av hjärtat. När jag var på akuten nyligen upptäckte läkaren ett blåsljud när hon lyssnade på mitt hjärta, och jag fick en remiss att kolla upp det. Så det har jag gjort i dag.
Att ligga på en brits och se på en skärm hur hjärtat slår, samtidigt som ett myller av siffror och kurvor springer omkring framför ögonen på en – det är l.ä.s.k.i.g.t. Helt plötsligt blir man medveten om att hjärtat är en muskel som måste FUNKA – för att jag ska kunna LEVA. För att jag inte ska DÖ. Att se hjärtat live in action så att säga gör en väldigt, väldigt ödmjuk. Tänk så lite som behöver krångla för att man ska sluta fungera som mänska?
Jag har haft en hel del tankar om just att bli sjuk den senaste tiden. Det har varit så mycket krångel med min hälsa, har inte skrivit om allt här i el bloggo, men jag tror att de flesta av de här märkligheterna som uppstår beror på stress. Jag har för mycket att göra igen, men det håller på att reda upp sig. Några veckor till bara.
Men tänk om det inte är stress? Tänk om nåt är fel på mig, nåt som gör att min kropp har börjat uppvisa de här underliga sakerna? Blir livrädd. Det jag tänker på allra mest är rädslan inför att inte få se Iggy växa upp. Vilken mardröm. Pallar knappt ens tänka tanken.
Men men, jag ska lugna mig. Hjärtat såg finfint ut tyckte hon som undersökte mig, och med allra största sannolikhet kommer läkaren som ska analyser undersökningen att komma fram till samma slutsats.
Tänker i alla fall ta tag i en hälsoundersökning, och kolla igenom min kropp. Nåt man såklart borde göra varje år, men som så mycket annat prioriteras bort. Märkliga prioriteringar man gör, kan man ju säga.
Nu är det dags att stänga ner fabriken, ska äta middag med mina bröder. Vi ska förmodligen ta över mammas hus i Frankrike tillsammans då hon inte längre vill ha kvar det, men mina bröder vill gärna att det stannar i familjen. Känns lite som att det är upplagt för problem (?) att ratta nåt med sina syskon, eller vad säger ni? Förhoppningsvis går det som smort, och för att göra det så bra som möjligt redan från början ska vi därför ses i kväll och prata om hur vi skulle lägga upp ansvar osv om vi tog över huset.
Har ni några erfarenheter av sånt här, att äga saker tillsammans med syskon? Nåt man borde tänka på, förutom att givetvis vara TYDLIG och ha uttalade ansvarsområden. Tipsa gärna!
