Förhållandet efter barn

vanja wikström niklas malmqvist 2Det här är nog ett av mina viktigaste blogginlägg. Någonsin. Jag får väldigt mycket frågor kring hur ett förhållande förändras efter att man fått barn, och jag kan ju givetvis inte svara för någon annan än mig själv (och Niklas). Men för oss har det varit en enorm omställning, och om vi ska vara 100% ärliga (vilket är hela poängen med det här inlägget) väldigt jobbigt.

Jag har ofta känt att jag VELAT skriva ett inlägg för att berätta hur den här resan sett ut för oss, men inte orkat. Det är FÖR MYCKET att skriva, det går inte att förklara i ett enda blogginlägg. Men eftersom både jag och Niklas ändå känner att det är SÅ viktigt att dela med oss av det vi tyckt varit (och är) utmanande, så gjorde vi som så att vi spelade in två YouTube-klipp där vi berättar, pratar – och nästan – gråter.

 

[youtube id=”0NmVK-yoF5s”]
Ni som hängt med här på el bloggo ett tag vet ju att vi inte har tyckt det varit helt okomplicerat att få barn. Det ni inte vet är att Niklas till och från varit djupt deprimerad. En depression som utvecklats dels på grund av yttre omständigheter som inträffade strax efter att vi fick Iggy, men som också växt fram allteftersom ekvationen extrem sömnbrist + göra av med mycket mer energi än innan + förändrad livssituation blivit alltmer ohållbar.

Det här har såklart påverkat även mig – och OSS. Nu är vi dock på ett mycket bättre ställe på såväl ett personligt som ett relationsmässigt plan, och har varit det sen ett drygt halvår tillbaka. Därför kan vi nu prata om det som varit jobbigt, för i dagsläget känns det som att vi är out of the woods och verkligen på en bra plats.

Anledningen till att vi ville göra de här klippen (som helt klart är de mest personliga OCH privata vi gjort) är framförallt för att vi tror att de finns de därute som kan känna igen sig – och som verkligen skulle må bra av att se folk som vi (som för vissa säkert framstår som någon slags idealfamilj) inte har tyckt att den här resan har varit så lätt.

I klippen pratar vi inte så mycket om hur fantastiskt det är att få barn. De berättelserna finns det redan tretton på dussinet av därute i cyberspace, och vi förutsätter att ni VET att vi såklart tycker att Iggy är det bästa som hänt oss. Men just eftersom i alla fall vi upplever att det pratas alldeles för lite om det som kan vara väldigt jobbigt med att bilda familj, ville vi fokusera på det. Vi har känt oss ensamma i våra känslor och upplevelser, och hoppas minska den ensamheten för andra genom att dela med oss.

Och vi känner redan att de här klippen hittat hem. Bara ett par timmar efter att vi publicerade dem i går hade det trillat in kommentarer från föräldrar som kände igen sig, och som genom att berätta sina stories i kommentarsfältet fick mig och Niklas att omedelbart må bättre. Vi är inte KNÄPPA. Det är inte FEL på oss.

Även om det var rätt jobbigt att spela in de här två klippen (framförallt det första) så känns det redan SÅ värt det.

 

[youtube id=”X9DqwZKtgWg”]
Om det första klippet fokuserar mest på hur vi mått och hur det här med att bilda familj påverkat våra liv, så handlar ovan video framförallt om hur det påverkat mitt och Niklas förhållande. Det är en raljerande titel kanske (och klippet handlar såklart om mer än just det), men vi kände att även detta var VIKTIGT att prata om. Jag får ofta frågor om hur det står till med ”romantiken” i förhållandet under småbarnsåren, och det folk egentligen vill veta är – ”Har ni sex? Hur ofta? Är ni fortfarande peppade på varandra?”, typ.

Och varför ska det vara så hysch-hyschigt att snacka om egentligen? Jag tror att sånt man INTE pratar om ofta leder till spekulation, och spekulation leder ofta till ångest. Och sen är det klart att ALLA inte vill/behöver prata om ALLT, men eftersom både jag och Niklas känner oss bekväma med att bjussa på snack om sex efter barn (och tycker att det känns viktigt) så försöker vi även här göra en insats och Tell It Like It Is, som Dr Phil skulle ha sagt.

Jag tror inte att jag kommer svara på så mycket frågor kring de här klippen, det vi vill ha sagt säger vi i videorna liksom. Men jag hoppas innerligt att vi genom att dela med oss kan göra att andra som kanske upplevt liknande saker inte behöver känna sig lika ensamma. Klippen ger också svar på varför vi inte är sugna på fler barn, åtminstone inte just nu. En fråga som jag får oftaoftaofta.

Summan av kardemumman är ändå att trots att vi haft det verkligt tufft ett par år, så har vi tagit oss igenom det som ett team och nu känns det som att vi är inne i fas 2 på nåt sätt. En ljus, kärleksfull och lycklig fas. Där vi till och med har FÅTT TILL DET (att ha offentlig parterapi i form av YouTube-klipp rekommenderas varmt ha ha, det var tydligen en riktig igångsättare!).

 

vanja wikström niklas malmqvistOm ni inte tycker om att titta på YouTube-klipp men ändå är intresserade av ämnet, dra igång klippen och lyssna på dem som en podd istället. Funkar lika bra det.

Wikström / Malmqvist – for LIIIIIIFE!

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
42kommentarer
  • Hej! Tack för sååå bra klipp! Fantastiska ni är! En sak jag undrar över, och måste nog missat det i klippen då jag hoppade lite fram o tillbaka pga tidsbrist – vad var grejen med att ni sover i separata sovrum just nu? Missade nog den detaljen tyvärr och hade varit spännande att veta.

    Susanna 2016-09-10 19:00:19 http://None
    Svara
  • Tack för att du delar med dig. Jag gick också in i en depression och hade det jätte tufft efter vårt första barn. Skrev en bok (måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden) om min upplevelse där jag intervjuade flera andra mammor som inte heller haft den där sagoliknande upplevelsen. Tack än en gång för att du delar med dig ❤️

    Jesaica 2016-09-09 21:19:30 http://www.nestorforlag.se/blogg-2/
    Svara
  • Tack tack tack tack för det här ❤

    Karin 2016-09-09 15:16:53 http://None
    Svara
  • Oj så modigt av er att sitta och berätta så öppet. Men å andra sidan är det något som borde få vara helt naturligt. Jag saknade verkligen det under vår första tid och när vi precis blivit föräldrar. Det var en enorm omställning för mig, kanske lite som för Niklas. Jag var ALLTID igång, jobbade jämt, festade en del, for runt en massa.. och så plötsligt satt jag i en soffa med en bebis. Som var heeeelt fantastisk men med sömnbrist och att vara helt låst så blev det ju rätt mkt av en chock. Och den kände jag inte att jag kunde dela med någon och att typ ingen förstod alls.. så fort jag försökte prata om det pratades det bort av andra. Skitjobbigt faktiskt. Att inte ens få bli lyssnad på. Det var som att det var förbjudet att få prata om den egna upplevelsen av att bli förälder, bortsett från det mäktigaste man kan vara med om att få barn. Oj, det blir långt det här. Kan säga så mkt mer.. Håller ju på att skapa en sajt/plattform om barns utveckling och föräldraskap om det här ämnet kommer ha en given plats där. Heja er som vågar prata! 🙂

    Paulina Gunnardo 2016-09-08 00:07:45 http://paulina.gunnardo.se/blogg
    Svara
  • Härligt, ärligt och uppfriskande! En stor eloge till er!

    Mele 2016-09-07 16:50:22 https://www.instagram.com/allispretty/
    Svara
  • Hej Niklas!
    Först och främst: tack till er båda för att ni delar med er av detta. Så viktigt!
    Sedan vill jag särskilt tacka dig Niklas, för att du har ett sådant mod och pratar om hur du har mått. Efter att vårt andra barn föddes fick jag också en riktigt jävlig depression, och det du sa om att det helt plötsligt handlar om att bara ta sig igenom dagen känner jag igen mig i så väl. Jag har känt lite skam över det, som att jag inte skulle tycka om att umgås med mitt barn. Men så är det ju inte alls! Jag har bara inte haft den extra växeln att lägga i för att känna njutningen (och jag fattar ju att andra föräldrar inte njuter varje sekund, men ni fattar). Och den där åldern mellan 1 och 2 år – fy fan. Att behöva roa och vakta konstant, det är ju asjobbigt! Men som du sa, efter typ 2 år vänder det lite och allt blir lite lättare. Jag läste en gång på Underbara Claras blogg att hon avskyr åldern mellan 8 månader och 1,5 år, och hon skrev helt krasst att den åldern inte passar henne helt enkelt. Jag tog till mig det och då har det känts lite lättare, att åldern mellan 1 och 2 år inte passar min personlighet helt enkelt.
    Hur som helst, tack än en gång till er båda!
    Vi är fler som kämpar där ute. 🙂

    Caroline 2016-09-07 02:06:00 http://None
    Svara
  • Jag är ju inte i närheten av er situation men håller verkligen med dig Vanja, det känns som att ni gör en samhällstjänst när ni pratar om detta så öppet! Fantastiskt fint! Heja er fina fina människor!<3

    Sandra Nicole 2016-09-05 23:05:30 http://www.sandranicole.se
    Svara
  • Tack tack tack för er otroligt ärliga, fina klipp!! Såå skönt att inte känna sig ensam i det här med att få barn faktiskt är rätt tufft. Vi får också frågan heela tiden när nr två kommer men vi känner att vi faktiskt inte pallar det just nu. Speciellt inte om det blir på bekostnad av min och makens relation. Vi har också haft ett tufft år (dottern är 2 år) och har gått i parterapi i snart ett halvår. Tack och lov börjar det kännas bättre nu. Men vill bara säga det till både dig och Niklas men även till alla läsare. VÅGA BE OM HJÄLP!! Både när det gäller hjälp med barnvakt så att man kan få lite andrum/hitta på nåt kul tillsammans som par/egentid osv men också hjälp i relationen. Att gå på samtal har betytt mycket för oss just för att det varit så svårt att hitta tid till att prata med varandra i en heltiskt vardag men barn och jobb osv.

    Allt gott till er och er fina lilla Iggy!! Stor kram!

    CB 2016-09-05 20:43:50 http://None
    Svara
  • Tack för att ni delar med er på detta sätt. Tror också att det är så viktigt! Jag har en son på 4,5 år hemma och en på 4,5 månad. Jag har tyckt att det varit lite tufft att få andra barnet, haft lite ångest och blickat mycket framåt istället för att försöka njuta här och nu. Men jag tycker att första tiden med nyfödda är ganska tuff och inte så rolig helt ärligt. Nu känns det som att det bara blir lättare och lättare. Det är verkligen tvådelat det där med att få barn, det mest fantastiska du kan få uppleva men stundtals också det jobbigaste. Jag funderade lite på om det inte kan vara så att Niklas faktiskt fick en förlossningsdepression?! Inte bara vi mammor som kan få det ju, kan även drabba pappan/den andra partnern. Men så skönt att han mår bra igen iaf!

    Nathalie 2016-09-05 13:12:22 http://None
    Svara
  • Jag tycker detta är det bästa ni har gjort.
    Jag har förlorat 2 personer i mitt liv. Bägge gângerna blev jag deppig. Det pâverkade mig jättemycket. Jag var stressad, deppig, ängslig, sov dâligt och upplevede minsta motgâng som en katastrof för det fanns inte emotionell ork att ta livet med en klackspark.
    Min sambos pappa dog när han var 24? Det var jättejobbigt för honom och han var grâtig i flera âr efterât?
    Sorg är mycket individuell. Jag menar inte att jämföra. Men vâra erfarenheter av saknad och dödsfall är att just vi blev deppiga och tappade ork.
    Och vi har tyckt att det var svinjobbigt att skaffa barn. Vi hade ett barn som sov ganska bra men är själva sömntutor. Ingen bra kombination det heller. Min sambo skulle kunna sova typ 10 timmar. Det har han inte gjort senaste fem âren… Vi ville ha fler barn ändâ. Men en del semestrar, en del helger har känts bara skitjobbiga och som om man inte kan göra vissa saker man tyckte om att göra innan. Skidsemester, vila ut, träna (springa, simma, cykla tillsammans som par), laga mat tillsammans och shoppa är saker som vi saknat…
    Sedan för mig sâ tror jag att det kom en viss acceptans. Min sambo har haft mer egentid tror jag sâ det var lite lättare för honom i början men nu kan han bli grinig om vi inte har flyt i familjen?
    Jag har glömt bort att sakna mitt gamla liv och i och med förskola och med ett barn man kan resonera och ha roligt med sâ blev det lättare. Roligt! Nu är vi tacksamma. MEN vi har fortfarande perioder när han beter sig som en tonâring eller gnäller eller trotsar eller pratar nonstopp sâ att man nästan fâr huvudvärk och kan vara väldigt intensiv eller liksom glömmer bort att samarbeta sâ att man känner att man mâste tjata. Han är superrolig och gullig men det kan vara tröttsamt och intensivt i stunden ändâ att vara förebild, pedagog, eller mottagare för jobbiga känslor hos barnet och hos oss själva…

    Isabelle 2016-09-05 12:16:36 http://None
    Svara
  • Måste bara lägga till en sak:

    Det är så otroligt viktigt att vi alla pratar om sånt här utan att behöva höra: ”Men guuuud, det är ju supermysigt att ha barn!” JA – absolut, men det är sjukt slitigt också. Och som du så OTROLIGT klokt sade, Vanja, så får man ju alltid höra om det positiva. Vi behöver få prata om det negativa också. Vilken enorm påfrestning det är på alla plan att ha ett människoliv att ansvara för. Jag gillar att ni pratar om det på det här sättet och inte på ”Cissi Wallin”-sättet: ”Jag vill sälja min unge på Blocket” etc. Ja, så kan det kännas, men om vi kan prata om allt det jobbiga med respekt och värme, så tror jag också att vi kommer att komma någonvart.

    Stora kramar till er alla – fy fan, vad bra vi alla är som kämpar på i livet!

    C 2016-09-05 11:43:44 http://None
    Svara
  • Världens bästa inlägg!

    Känner igen oss i så himla mycket! Vår son är också precis 2 år och har sedan han föddes påmint väldigt mycket om Iggy i form av intensiteten om dagarna, när han var yngre var han väldigt missnöjd i vagn (precis som Iggy), gallskrek i bilen när han blev fastspänd (precis som Iggy), satt aldrig någonsin still och lekte med en enda leksak utan det var/är röj som gällde. Den enda skillnaden (som också är ganska stor) är att han faktiskt sovit bra. Trots att vi inte haft så mkt sömnbrist så prioriterar inte vi heller vårt sexliv direkt även om det börjar komma tillbaka. Vi har, precis som ni, också behov av egentid. Vi trivs inte heller när dagarna mest går ut på att få tiden att gå (som Niklas beskrev det i klippet) men jag måste saga att ALLT, precis ALLT blivit så otroligt mycket bättre sedan han blev 2 år! Nu är han inte alls lika gnällig utan snarare för det mesta en riktigt glad unge (som vi naturligtvis älskar mer än livet självt), och den absolut största skillnaden är att han kunnat börja leka själv. Vi måste inte ägna 100 % av all vaken tid till att vara med honom utan vi kan, delar av dagen, vara hemma alla tre i familjen och alla kan pyssla med ”sitt” , vår son har alltså helt plötsligt börjat leka med sina leksaker (upplever att hans fantasi blivit så mkt bättre) SJÄLV!! Detta är så oerhört fantastiskt och numer består inte helgerna åt att faktiskt bara få tiden att gå till han ska sova utan vi njuter och har mysigt och trivs ofantligt bra med livet! Jag vill jättegärna också ha syskon till vår son men känner att jag vill njuta av det ”lugnet” som faktiskt pågått nu i ca 3 månader, ett tag till. Ge mig ett halvår-år till så kanske vi känner oss redo att ge oss in i skaffa barn-djungeln igen.

    Avseende att skaffa syskon till Iggy så STRESSA INTE! Det ÄR jobbigt att ha ett barn under 2 år och jag tror livet blir så oerhört mycket enklare och härligare om det första barnet är någolunda självständig innan syskonet kommer. Mina vänner osm har fler barn sager att minst 3,5 men kanske helst 4 års skillnad är den perfekta åldersskillnaden för föräldrarna, iaf om man haft ett energiknippe till barn som nr 1. Men även 5 år är toppen!

    Å 2016-09-05 11:43:19 http://None
    Svara
  • Jag såg på båda videosarna (skriver en ens så?) igår och tycker det är helt fantastiskt att ni delade med er av detta. Jag har inte barn själv än, men hoppas väl att det blir av snart. Och trots att jag har vänner som har barn tidigare och därför hört deras versioner av att det kan vara tufft är det aldrig dumt att få höra fler versioner. Så jag vill tacka er för att ni vågade dela med er av detta och meddela även Niklas detta då han verkade oerhört berörd av att ha delat med sig av detta – det var otroligt behövligt och fantastiskt givande till oss andra!

    Ni är fantastiska förebilder och människor på alla plan och detta bevisade detta ännu mer. Tack för att ni delar med er! ❤️

    Elin 2016-09-05 11:17:02 http://None
    Svara
  • Grymt bra inlägg och två videos, superbra förklarat och imponerande ärligt. Måste säga att jag tror ni förklarat hela skaffa barn-grejen och första två åren i ett nötskal för dom flesta faktiskt.

    Min pojke är samma ålder som Iggy och har i stort sett följt samma kurva när det gäller sömn och jag känner igen mig så himla mkt i allt ni pratat om detta, och nu även känner jag igen mig i förhållande grejen. Första året var otroligt tufft för oss som förhållande med, mest pga sömnbristen vilket gjorde att allt blev extra tungt. Men mellan 1 och 2 år blev det betydligt bättre för oss även om barnets sömn fortfarande var ganska dålig, men vi gjorde massa förändringar i vårt liv för att tackla problemen (precis som ni förklarar med) och saker började bli enklare. Nu sover barnet och vi mår superbra!
    På köpet känner jag att med barnet fick vi även ett mycket mer jämställt förhållande, för vi blev tvungna att fixa till dom grejerna som kanske kändes små innan men som blev stora problem när barn och sömnbrist dök upp. Nu delar vi upp allt som behövs göras, och vi gör dom grejerna som funkar bäst för personen ifråga – exakt som ni pratade om med.

    Och vi har också tänkt som ni med sexlivet, det kommer tillbaka sen, just nu behöver vi SOVA! Sömnen kommer nr 1, sen kommer egentiden som nr 2, sen kommer massa annat praktiskt och sen nånstans där långt bak kommer sexlivet. Men det är okej! Nu är det långsamt påväg tillbaka och det känns så himla naturligt.

    Vi har även också varit tillsammans i 11 år förresten, så många liknelser med er, roligt att höra!

    Det jag alltid gillat mest med dig och er är att det lyser igenom att ni är SNÄLLA människor, det är så himla viktigt att också poängtera att det är GRYMT att vara snäll!

    Li 2016-09-05 10:31:03 http://None
    Svara
  • Hej! Vilket underbart inlägg. Ni är så fina!!!!!! Tack för er ärlighet, verkligen en samhällsinsats. Tänkte om ni både jobbar hemifrån, då kanske man kan få till det på dagen? 😉

    Sofie 2016-09-05 10:24:17 http://None
    Svara
  • Tack för denna fantastiskt fina ärliga 2delars vlogg. Ni är högst mänskliga och väldigt modiga som vågar visa era svagheter =. STYRKA,så här!

    Kattis 2016-09-05 10:16:59 http://None
    Svara
  • Det här är det bästa ni har gjort!
    Jag har en sexåring och en ettåring och går igenom en jobbig tid i relationen till min man – vi har det sådär tufft som ni beskriver att ni har haft det. Jag VET att vi kommer att klara detta (första två åren med ett barn är helt klart tuffast), men fan – det är så jobbigt när man är mitt uppe i det.
    En (förhoppningsvis) strimma ljus åt er utöver det ni redan sagt:
    Vi ville absolut inte ha syskon till vår äldsta. Alltså ”nej tack, vi är nöjda med ett barn”. Sen plötsligt, när han var runt 4-5 år, så började vi TOKlängta efter ett till barn. Nu när hen är här är det helt fantastiskt, men också otroligt intensivt. Jag är som Niklas – beroende av MIN tid och mina intressen – som nu helt står tillbaka. Men jag vet också nu att det blir bättre eftersom jag har gjort det förut.
    Så stressa inte det där med andra barnet. Antingen längtar ni sen och då är det kanske universums sätt att säga ”ligg!” eller så längtar ni inte – och då är ett barn lika bra som två, tre eller tio.

    En annan sak: det föräldraskap ni beskriver har stora likheter med Nära föräldraskap eller Attachment Parenting. Det finns så mycket fint att läsa inom det här, så förkovra er någon gång när ni har…eh? Tid?
    Ni är lyhörda och på ett så underbart bra spår med det här att förklara saker för Iggy.

    Stor kram och TACK för att ni tar upp det här!!!

    C 2016-09-05 01:52:21 http://None
    Svara
  • Min vardag, mitt liv har blivit mer färgstark tack vare din/er inspiration. Jag har funnit ett slags fokus över de fina detaljrika ting där ett lugn trillar in och man bara njuter här och nu. Kollar in youtube, instagram och över. Din och jossans podd som jag även har rekommenderat både folk jag känner och till kunder jag träffar varje dag. Tack för all den dyrbara tid ni hinner lägga ner för att inspirera och peppa andra runtomkring er. Helt magiskt! Hejja

    Sofia 2016-09-05 00:30:42 http://None
    Svara
  • Så bra och intressanta videoinlägg, här är igenkänningsfaktorn hög iaf! Ville bara skriva det! 🙂

    Emma 2016-09-05 00:07:52 http://None
    Svara
  • Vilket inlägg. Jag tror på er och kommer heja och peppa er så mkt det bara går. Ni gör så mycket för oss nu är det dags för oss att hjälpa er. Detta kommer ni gå starka ur och kunna kolla tillbaka på och bara bli ännu starkare av det. Heja er. Heja oss små barnsföräldrar! Heja heja heja. Make it work! Är en livsfilosofi jag lever efter och det är något som funkar för alla. Ta dagen som den kommer och gör det bästa av dagen ❤❤ för det kommer alltid en ny dag som man kan kick as på.
    Så keep up the good work! ❤

    Malin 2016-09-05 00:06:51 http://Stressadsmabarnsmorsa.se
    Svara
  • Tack som tusan för denna!! Jag slukade mig igenom klippen på noll tid! Jag har inga barn, är livrädd att få dem för just allt detta som ni också talat om. Har säkert kommenterat samma sak tidigare också i bloggen, för det här är inte första gången jag känner att du är som en storasyster i bloggvärlden som så vuxet, realistiskt men extremt peppande ändå talar om bla. dessa tabun. Den dagen då barn blir akut och jag får panik, tänker jag komma och läsa alla dina föräldrainlägg igen!

    Dessa klipp bara gör det mera tydlig för mig att hittar man rätt partner, så tar man sig igenom alla träsk så länge man bara kommer ihåg att man gör det tillsammans.

    Så tack för att ni var och är så otroligt ärliga! Och inte bara angående barn, utan allt du skrivit on livet på alla olika områden. Det hjälper verkligen när man själv är i total panik om framtiden och hur man ska hitta sig själv. 🙂

    Lise 2016-09-05 00:00:54 http://None
    Svara
  • Fantastiskt inlägg. Tack.

    Lina 2016-09-04 23:55:52 http://None
    Svara
  • Kan verkligen realatera till det du skriver. Tycker det är så starkt, och viktigt, att ni pratar om detta. Inspirerande för andra i samma sits. Har barn i samma ålder som Iggy och har verkligen inte varit någon dans på rosor med relationen. Men även vi börjar se ljuset i tunneln. Tack för att ni delar med er!! / kram från en som ser på alla klipp med Iggy med sin dotter och som ääääälskar poddisen.

    Zara 2016-09-04 23:48:47 http://None
    Svara
  • SÅ bra vlogg. Ni är så härliga!!!!

    Poddkollen 2016-09-04 23:31:42 http://www.poddkollen.se
    Svara
  • Ni gör det så bra. Så avslappnat och otvunget. Ärligt och fantastiskt.

    Vicki 2016-09-04 23:20:14 http://None
    Svara
  • Tack tack och åter tack för er video!! Jag känner såå igen mig i hur ni haft det. Började med förlossningsdepression och har efter det fortsatt med riktigt tuffa perioder där jag verkligen, precis som Niklas, bara ”tog mig igenom” dag för dag, timme för timme. Har nu en 2-åring och en 4 månaders. Var livrädd att det skulle bli likadant med andra barnet men på något sätt har hon bara smält in i familjen. Efter att min stora dotter blev 2 år hände något, precis som för er. Hon började sova bättre och är nu så underbar att umgås med. Innan hade jag total ångest av att vara själv med henne, vilket såklart låg hos mig och problemet var såklart inte hon. Men fy vad jobbigt det är att känna så när man ska vara med sin dotter. Det är riktigt tufft nu med stundtals men jag vet att det blir bättre. Men fler barn blir det inte

    Anna-Maria 2016-09-04 23:10:47 http://None
    Svara
  • TACK för ett viktigt och bra inlägg. precis de jag behövde just nu, en mer ärlig bild av att bli familj.

    Cecilia 2016-09-04 22:45:33 http://None
    Svara
  • Ni är helt UNDERBARA och FANTASTISKA precis så som ni är, ändra aldrig det för fy fasiken vad många ni inspiererar och stöttar där ute. Stor Kram fina ni

    Lisa 2016-09-04 22:37:15 http://None
    Svara
  • Så himla starkt av dig att skriva om Vanja! Längtar tills jag sätter mig på tåget så ska jag kika på klippen. Men precis som du säger, det är så mycket hysch hysch kring det! Så fantastiskt att du bryter det onda mönstret! Go er!!! <33333

    Tuva 2016-09-04 22:31:26 http://WWW.modette.se/tuvaalicia
    Svara
  • Tack för att ni delar med er! ❤️

    Linda 2016-09-04 22:28:57 http://None
    Svara
  • TACK till er, Vanja och Niklas, som tog er tiden och öppnade era hjärtan.
    Otroligt fint gjort.
    Jag grät mig igenom hela klippet då jag och min make gått igenom en snarlik verklighet. Och det var det absolut värsta jag varit med om.

    Det enda som hade överträffat att få se era klipp hade varit att få sitta där tillsammans med er och bolla tankar kring ämnet. Det är nämligen precis som ni säger: Sånt här pratar man inte om.

    Tack och åter tusen TACK!

    Maggan 2016-09-04 22:06:21 http://None
    Svara
  • Vanja och Niklas! Jag älskar er även fast jag aldrig träffat er.
    Tack för att ni delar med er av LIVETS berg och dalbana.
    Jag är så rackarns glad att ni hittat tillbaka till varandra och att det är bra.

    Jag önskar er all lycka med allt och jag hoppas verkligen att jag stöter på er nån dag för då ska ni få en stor kram.
    Kramar Jossan.

    Jossan 2016-09-04 21:24:55 http://blogg.loppi.se/elsasdagbok2013
    Svara
  • Hej Niklas,

    Jag fick precis en jaha-upplevelse! Sist jag var hos min psykolog så pratade vi om olika personlighets typer. Och jag tror att du och jag har likadana. Jag kan känna mig väldigt ensam i den eftersom den sällan passar in i konventionen. Jag behöver min frihet och ständig stimulans. Känner igen mig i surfen, resorna och upplevelserna. Jag kan förklara det som att om jag känner mig låst så är det som jag stryps, som en stor del av mig (friheten) inte får andas och jag känner mig fast! Jag vet inte om du kan känna igen dig men efter jag pratade med min psykolog om detta så förstod hag varför jag känner och reagerar som jag gör väldigt ofta. Jag förstod anledningen till varför jag känner som jag gör ibland. Det hjälpte mig väldigt mycket. Tack för att ni båda öppnade upp!

    Gabriella 2016-09-04 20:34:48 http://None
    Svara
  • Vilket otroligt bra – och viktigt – inlägg. Jag har själv velat väldigt mycket att skriva om hur svårt det varit för förhållande att få barn. Men när någon frågar brukar jag svara ärligt – att det varit en riktigt game changer. Och i likhet med er drabbades jag av en depression och helt sjuk sömnbrist. Att lida av så stark sömnbrist är något av det..obehagligaste jag varit med om. Tack för ett viktigt och fint inlägg.

    Christin 2016-09-04 19:48:28 http://www.midis.se
    Svara
  • Åh, jag började kolla på första klippet inatt i väntan på att panodilen skulle börja verka på post-vaccin-febrig 3-månaders, men fick såklart inte möjlighet att kolla på hela. Men att läsa det här får mig ju att inse att jag MÅSTE lyssna på hela klippet. Varken jag eller sambon tycker att det här med bebis är en dans på rosor TROTS att vi får världens lugnaste snällaste bebis. När hon inte har feber då. Och alla andra verkar ju så himla tillfreds med bebis livet… nä jag behöver lite ”du är inte ensam” pepp!

    Sara 2016-09-04 19:20:24 http://saraaniiilsson.blogg.se
    Svara
  • Men snälla rara gulliga ni, de här avsnittet berörde mig som bara den! Ni sa så mycket rätt, klokt och vad som faktiskt behöver sägas. Tack för att ni delar med er! Kram!

    Mikaela 2016-09-04 16:29:19 http://None
    Svara
  • Jag älskar er! Tack för att ni kan prata öppet om sexlivet i småbarnsåren, det är ju så det är. Säkert för de allra flesta även om många ger sken av något annat. Kände mig helt avvikande när jag var på återkontroll hos MVC efter förlossningen och redan skulle diskutera preventivmedel. Jag hade ju för sjutton knappt läkt i fiffi! Har så här nästan ett år senare förfarande inte hämtat ut p pillren hon föreskrev. Tack för att ni vågar!

    Hanna 2016-09-04 14:42:56 http://None
    Svara
  • Så bra klipp och så skönt att höra ”hela storyn”. I era klipp annars verkar det, som ni säger, ibland bara vara ren lycka alltid, vilket också är härligt att se och inspireras av! Men ack så viktigt att ibland även lufta det jobbiga för att ge en nyanserad bild. Just p0 förhållandebiten är det ofta skönt att höra att man inte är ensam om att ha det kämpigt även om det man kämpar med kan ha så olika karaktär. När ni pratade om hur man numera sitter i varsin ände av soffan istället för att hålla om varandra kände jag igen mig så mycket!
    Jag minns när jag fick mitt första barn 2014 (strax efter jag börjat följa dig i gravid vecka för vecka) att din inställning där du lyfte fram hur härligt saker var verkligen iynde påverka även hur jag tänkte. Med det också sagt vill jag att ni ska veta att ni är inspirerande och så härliga att följa och jag önskar er verkligen allt gott med en ljusare tid framåt!
    Kram

    Anna 2016-09-04 14:20:17 http://None
    Svara
  • Vilket underbart inlägg! Och jag är så glad att ni har tagit er igenom den jobbiga perioden – ni är sådana kärleksförebilder. Ni visar vad sann kärlek är, både de bra och utmanande sidorna! Älskar er för det!

    Micaela 2016-09-04 13:57:07 http://None
    Svara
  • Såå bra video. 🙂

    Louise 2016-09-04 13:45:55 http://None
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!