Vanja Wikström

 

Även om vi mest höll till i det ljuvliga huset, så var vi såklart en del på stranden också. Iggy var till en början ganska ordentligt rädd för vågorna (I don´t blame him), men vande sig efter ett slag och vågade doppa fötterna.

Så värst mycket badande i havet blev det inte för kidsen, de grejade mest i strandkanten. Men i poolen plaskade de på rätt rejält. Inga vågor där, och lite mindre läskigt överlag tror jag.

 

Niklas och Oliven fick några surfsessions (och NOPE jag surfar INTE i iskallt Atlantvatten – på Bali eller i Costa Rica kan jag dock tänka mig att slinka ner en stund i vattnet #badkrukadeluxe). Barnen är dock lite för teeny weeny att börja brädträna än så länge. Men nästa sommar kan man nog börja lite smått, typ att de får sitta på brädan och guppa lite.

 

Men det finns ju annat att roa sig med på stranden, än att bada å surfa. Som att leta krabbor till exempel!

 

Eller spana efter båtar!

 

Att hoppa i sanddynerna var ytterligare en poppis sysselsättning.

 

Men bäst av allt var såklart att få snaska glass!

Först och främst måste ni ju få lite mer av det LJUVLIGA hus som vi spenderade vår Portugallien-vecka i! Det är Niklas mammas hus som sagt, och vi har varit där många gånger förut. Men varje gång man kommer dit slås man av vilket fantastiskt ställe det är.

 

Huset heter Villa M (efter Malmqvist såklart), så lakan, badrockar, tofflor och handdukar är monogrammerade med ett M. Fräsi fräsi! Men vet ni vad jag kommit på? Jo – om man vänder de där kuddarna uppåner så blir det ju Villa W – som i Wikström, woohooo! Eller så behåller man ett M och ett W – för Wikström Malmqvist…

 

Niklas föräldrar har gjort ett sånt strålande jobb med att inreda huset. Allt är snyggt, snyggt, snyggt.

 

Och det som är så rackarns bra är att varje sovrum har ett eget badrum. SÅN himla lyx – och precis just det som gör att huset är PERFEKT att hänga många i. Att vänta på ”sin tur” i badrummet kan förpesta de flesta familjesemestrar, eller att behöva stress-poopa för att det står ett helt gäng utanför och väntar. Nää, att ha ett eget badrum är det som gör att man kan hänga i Villa M i princip hur länge som helst. Älskart!

 

Senaste gången vi var här var för två år sen, alldeles för länge sen. Men det har inte riktigt känts bra att resa långt med grodan förrän för typ ett halvår sen. Mellan åldern 1 och 2 år upplevde i alla fall vi det som rätt bökigt. Vi var ju en vända till Verbier i mars 2015, och den resan var rätt kämpig. Inte att vara där, men att ta sig dit och hem. Och då var det ändå en rätt kort resa.

Portugal ligger längre bort än vad man tror och det tar drygt fyra timmar att flyga dit. Så därför har vi undvikit det. Men sen nåt halvår tillbaka känns det hur lugnt som helst att resa med Iggy, och vi har redan planer på att åka tillbaka till Portugal i september.

Min upplevelse överlag angående att resa med barn är so far att det är nemas problemas mellan 0-1 år (då är de ju inte så mobila eller krävande), rätt så kämpigt mellan 1-2 år (de vill gå och stå men kan inte riktigt, de vill prata men kan inte riktigt = mycket frustration och svårt att kommunicera med sin unge) och nemas problemas igen mellan 2-3 år.

Så fort vi kunde börja prata med Iggy och kände att vi kunde förstå varandra, så blev allt mycket lättare – på alla plan. Tror att det borde vara easy peasy att resa med honom nu framöver, så egentligen var det bara det där året mellan 1 och 2 som inte var optimalt. Det är min/vår upplevelse. Men alla barn är ju olika såklart.

 

När man vaknar på morgonen blickar man rakt ut över havet och en fantastisk lagun. Helt magiskt.

 

Det tar bara några minuter att gå ner till stranden, men oftast när vi är där hänger vi faktiskt mest i huset. Det är så himla ljuvligt. Vi spelar alltid soft jazz som även är på utomhus vid poolen, och så…hänger man runt.

Att vara där med två stycken 2/3-åringar innebär såklart att det inte blir så rackarns mycket liggandes-i-solstol-läsandes-böcker, men tack vare att kusinerna har varandra så kunde vi vuxna faktiskt koppla av en del också. Är så himla glad att Oliven och vi fick kids nästan samtidigt, och att Ruben och Iggy trivs så sjukt bra ihop.

 

Solnedgångarna är MAGISKA. Här ser ni lagunen nere till vänster. Och det är så himla fiffigt, för till höger är det vågor och surfbart, men i lagunen är det kav lugnt och perfekt för kids. Bästa kombon!

 

Längtar redan tills vi är tillbaka i detta ljuvliga hus!

Vi är hemma och jag har ÄNTLIGEN internetzzzz igen. Vi kom hem runt 03 i natt, blev strandade i Frankfurt då vårt plan hem blev försenat inte bara en utan tvåååå gånger. Gaaahh. Men vi gjorde det bästa av situationen och ÅT en jäkla massa. Det är ju liksom det man kan roa sig med på flygplatser.

Det fanns också en liten lekpark där Iggy kunde gå loss, och cirka tusen miljarder rullband (man orkar ju liksom inte GÅ från en gate till en annan, eller..?) som Iggy tyckte var otrooooligt skojiga. Så vi har fått vår beskärda del av rullbandsåkning, kan man väl säga.

Hursomhelst – internettttet i Portugallien var alltså USELT, det var stört omöjligt att ens ladda upp en bild. Så det fick bli bloggpaus. Nu är vi ju hemma igen, så jag tänkte att vi skulle gasa igång. Modette har dock en del tekniska problem som gör sajten seg + att det är svårt för mig att ladda upp bilder (tar väldans lång tid och två av tre bilder laddas inte upp, så jag måste testa om och om igen tills dess att det funkar). Detta ska vara löst på onsdag, så vi får se hur mycket jag kan blogga fram tills dess. Efter det ska det vara nemas problemas.

Hursomhelst, vi kör igång! Känns lite märkligt att blogga om nåt som hände för flera dagar sen tycker jag, men alternativet är ju att strunta helt i alla Portugalinlägg. Och det är…inget alternativ känner jag. Så det får bli lite märkligt, men hoppas ni tycker det är skoj ändå. Nu kör vi!