Hörrni. Måste bara ta tillfället i akt och uppmana ALLA att gå och göra sitt cellprov. Jag var och gjorde mitt i går, och jag vet hur lätt det är att ”inte hinna” med det, eftersom det ju faktiskt ÄR (tycker jag i alla fall) en makalöst knepig grej att en vilt främmande mänska ska GREJA RUNT I ENS FIFFI sisådär en vanlig onsdagsmorgon. Det är väldans lätt att komma på ursäkter för att…slippa. Men det är VIKTIGT att pallra sig iväg och ta det där rackarns provet, det är VIKTIGT PÅ RIKTIGT (för övrigt mitt nya livsmantra). Så kan vi inte lova varandra att ALLA VI HÄR PÅ EL BLOGGO tar ansvar för vår hälsa och går och gör cellprovet – deal?
Jag var som sagt och gjorde det i går, och det var INTE med stuns i stegen som jag begav mig till provtagningen. Jag AVSKYR att gå till gynekologen, och tycker det är helt VANSINNIGT att man hipp som happ ska slänga av sig alla kläder på underkroppen, klättra upp i en stol, sära brett på benen och låta en okänd mänska lysa med starka lampor och fingra och dona å greja I ENS RACKARNS FIFFI! Nej, usch. Så ni förstår – det här är ingen rutinmässig sak för mig, jag tycker det är direkt jobbigt. Så jag förstår verkligen de som drar sig för att ta cellprov, eller gå till gynekologen över huvud taget.
Men då får man ta sig själv i kragen och tänka att det ju går rackarns snabbt (provet i går tog väl omkring 2 minuter i ”undersökningstid”), och de obekväma minutrarna får man faktiskt stå ut med för att eventuellt rädda sitt eget liv. För JA – det är SÅ PASS VIKTIGT. Just do it – okej?
Barnmorskan som gjorde provet på mig i går får dock bara två stjärnor av fem. Hon var proffsig, men jag är en sån där (eftersom jag tycker det är så obehagligt att göra såna här typer av undersökningar) som gärna vill bli behandlad som om jag aldrig varit hos en gynekolog förut, trots att jag snart e 40 bast. Alltså att mänskan förklarar ”nu kommer jag göra såhär, sen såhär och då kommer det kännas såhär” så att jag är helt med på vad som händer hela tiden + att det inte bli lika stelt som det blir om det är helt tyst och nån GREJAR I MIN FIFFI för guds skull! Alltså, det är ju en SÅ märklig situation, så jag vill gärna ha så mycket bomullshandskar som det är möjligt att få.
Men barnmorskan som jag var hos var ingen fluffbarnmorska direkt. Hon var mer rakt på sak, no freebies liksom. Men det var väl ok, ska dock komma ihåg att jag nästa gång kanske kan ändra plats så att man får komma till en gynekolog man varit hos tidigare och har förtroende för, så man inte hamnar hos någon random.
En stjärna rök också för att hon (när jag har tagit av mig ALLA MINA KLÄDER och ligger UPPFLÄKT I STOLEN) tittar på mig och säger ”jag ser att du har fött med kejsarsnitt”. ”Ja”, sa jag. Och sen sa hon inget mer. Alltså, nu kanske jag är superkänslig och läser in alldeles för mycket i det här – men var det inte lite märkligt sagt? Om hon hade sagt nåt mer sen i stil med ”är du nöjd med det förlossningssättet” eller ”gick allt bra efteråt med läkningen osv” så hade jag ju aldrig reagerat över hennes kommentar. Men att bara säga det sådär, och sen inte säga ett knyst till – då blev det lite weird. Jag tvivlar på att hon skulle sagt ”Jag ser att du fött vaginalt” till en kvinna som låg i stolen utan snittärr. Eller?
Ja, jag tyckte helt enkelt bara att det var en märklig sak att säga, och fick flashbacks till när jag kände mig helt utlämnad till barnmorskors och läkares goda vilja att få föda på det sätt jag ville. Det sitter (tyvärr) så djupt rotat i mig, det där att jag automatiskt går in i försvarsställning när jag träffar en barnmorska i ett sammanhang där kejsarsnitt kommer upp. Hon kanske inte menade nåt alls med sin kommentar i går, men jag kände mig ändå lite dömd, och som en dålig mänska och mamma igen. Det sitter i mitt system tror jag, tyvärr.
Nåväl – det viktiga var att jag gjorde mitt cellprov i alla fall, och jag säger det en tredje gång nu bara för att ALLA NI verkligen MÅSTE gå och ta ert eget prov – just do it! Kram på er.
Hej! Måste bara skriva en liten rad här igen när jag såg att du nämnde kejsarsnittet 😉
I veckan här är det dags för oss att få träffa lillebror! Jag kommer snittas på samma ställe som er och i morse gick jag in igen å tittade på era Youtube-klipp från förlossningen å snittet med Iggy. Bara för att peppa mig själv lite. Å tårarna bara flödade av känslor som kom. Alltså positiva tårar 🙂
Jag kan inte få in i mitt huvud att vi kommer att få träffa honom nu så snart!!? Men det känns så tryggt allting efter att ha sett ert klipp om hur nöjda ni var!
Så tack för att ni delat med er av allt detta!
Stor kram! Å tack igen!
/Längtan… Hon som köpte Palm-jackan när jag såg den din blogg för nåt år sen 😉
Hej fina vanja! Jag tror att hon bara sa det hon såg och uppmärksammade utan någon värdering i det. (För det är varje kvinnas egna val)! Hon kanske bara öppnade upp för samtal kring din upplevelse. I och med att du inte svarade något så lämnade hon kanske samtalet i respekt mot dig. Så tolkar jag det. Kram
Hej!
Det är första gången jag kommenterar här men jag har följt dig ett tag. Sedan du var med i gravid vecka för vecka, faktiskt. 🙂 tycker att du är supercool och en fin förebild på många sätt.
Jag är barnmorskestudent om dagarna (och kvällar, och nätter också ibland) och tycker att det är skitbra att du påminner om cellproven. Det är den billigaste livförsäkringen vi har!
Tråkigt att du blev illa bemött av barnmorskan du mötte. Jag ville bara lägga in en kommentar kring hennes kommentar om att du är snittad. Ofta när man ska gynundersöka en kvinna så frågar man om hon fött vaginalt eller ej för att veta vilken storlek på instrumenten man ska ta. Har en kvinna endast blivit snittad använder man i möjligaste mån de instrument som man använder på en kvinna som inte fött barn. Enbart för att minska obehaget för den kvinna man undersöker. Hoppas du förstår min utläggning. Försöker bara förklara att det nödvändigtvis och troligtvis inte alls låg någon värdering i det hon sa.
Hoppas att du får en fin helg tillsammans med din härliga familj!
Håller med dig Vanja! Man MÅSTE ta sig i kragen och göra cellprov! Iår fick jag göra konisering för att jag hade svåra cellförändringar på livmodertappen. Jag blev livrädd! Tänkte att detta händer ju inte mig som bara är 27 år gammal? Men jo det gör det visst! Som tur var det ingen fara denna gången, men det var verkligen en ögonöppnare för mig. Ska aldrig slarva med cellprov igen. 10/11 ska jag på återbesök för att se om de fick bort allt. Hoppas på det bästa
Jag beundrar verkligen dig Vanja! Lyssnade precis klart på podden och har själv varit medveten om att du gör fler och fler saker.
Jätte inspirerande med drivet och det måste vara jättekul, men för en person som mig själv som är lite motsatsen till dig (lite mer soft, tar det lugnt) så verkar det vara tufft och jag förstår att kompis-grejen måste kännas skit.
Jag försöker faktiskt inte att kommentera allt för ofta onödiga små kommentarer som ”Gud vad fin du är i håret idag!”. För att jag vet att du är så himla lojal mot oss bloggoliner och att du alltid svarar på våra kommentarer. Då har jag alltid tänkt ”Nej! Då tar jag 15 sekunder av Vanjas tid för att hon ska skriva ”Tack!” när hon istället kunde ha gått och lagt sig 15 sekunder tidigare”. För man märker att du jobbar hårt och då lägger jag hellre allt krut på en längre kommentar då och då än flera små kommentarer ofta, för att spara din tid.
Du kanske tycker det är töntigt, men jag är tjejen som häller upp frukost juicen samtidigt som flingorna. Jag vill att det ska gå snabbt och effektivt och inte slösa allt för många sekunder på små skit saker, detsamma gäller mina kompisar och du är lite som en cyber kompis. Antar att det är någon slags cyber space omtanke som är inprogrammerad varje gång jag stoppar mig själv från att skriva ”Gud vad fin du är i håret!”.
Ursäkta långa kommentaren och hoppas du går och lägger dig snart! 🙂
Bemötandet är såååå viktigt! Jag hade cellförändringar för ett par år sedan och läkaren som då skulle ta det stora provet där de knipsa av en bit var hemsk! Han pratade inte med mig utan bara med studenten som var med trots att de inte frågat om det var ok. Han berättade för henne vad han gjorde men inte för mig. Mycket obehagligt särskilt då jag har mycket rädd inför provet. Fick heller ingen information om hur allvarliga förändringarna var.
Vid nästa kontroll bad jag att få en anan läkare vilket jag nekades då en inte får välja det. Till sist fick jag en annan läkare genom att tacka nej till flera tider och till sist erbjöds jag en tid hos en annan läkare.
Vid uppföljningen kom jag till en barnmorska som var fantastisk och som förklarade mycket pedagogiskt. Från henne fick jag också veta att min laktosintolerans och allergi kunde påverka att kroppen inte kunde försvara sig mot allt samtidigt. Efter det äter jag laktosfritt och har inte haft fler cellförändringar.
Känner att jag också måste kommentera så att alla som läser förstår hur viktigt det är!
Jag hoppade, precis som någon skrev över min första kallelse, tyckte inte det kändes så ”kul”. Sen gick jag gången efter och då hade jag cellförändringar. Jag fick ta flera prov för provsvaren var lite luddiga, först trodde de jag hade cancer(vilket de inte berättade då eftersom de inte ville skrämma upp mig) men efter tre prover kom de fram till att jag hade kraftiga cellförändringar och jag fick göra en konisering när man tar bort en bit av livmodertappen. Första testet var jag hos en barnmorska, det var lite obehagligt och det stacks när hon vispade runt. Men eftersom de sedan trodde att jag hade cancer fick jag komma till en gynekolog som ju faktiskt är en läkare. Han berättade att han kunde SE mina förändringar med blotta ögat. Sedan fick jag veta att jag inte hade cancer utan att detta var ett förstadium till cancer och att de var tvungna att ta en ganska stor bit. Jag blev sövd och ingreppet gick bra. Nu går jag på kontroller regelbundet. Hade jag hoppat över den sista gången hade jag säkert haft cancer idag. Jag är 27 år och har ”livet” framför mig så det hade ju känts jäkla onödigt.
När jag läste på lite inför min operation så lärde jag mig at vi kvinnor ofta får cellförändringar p.g.a att vi har sex med olika partners. Och då kände jag såhär. Äntligen har vi kvinnor blivit starka och vågar ta för oss. Jag har legat loss i tonåren/ början av mina 20ies och haft så jäkla kul. Och vad händer då? Jo man får typ cancer! Killar som ligger runt får klamydia som de botar med lite tabletter och sen fortsätter de som förut. Men jag fick ett sånt jävla straff, hade jag väntat längre hade jag kanske inte kunnat få barn. Snacka om ångest.
Med det vill jag säga, gå på era kontroller men ligg också så mycket ni vill. MEN använd kondom 😉 Fuck cancer!
Läser i kommentarerna att det är fler liksom jag som faktisk haft cellförändringar. Jag hoppade också första kallelsen med någon slags känsla av odödlighet och när det sedan visade sig att jag hade cellförändringar som behövde opereras bort så blev jag livrädd. Som tur var så verkar det som om de fick bort allt och nu två år senare så har alla uppföljningar varit bra och jag har även hunnit med att få en liten dotter. SÅÅ GLAD att det upptäcktes i tid och att vården erbjuder det här! Det är vanligt med cellförändringar men det går oftast att göra någonting åt!! Så BRA att du tar upp det här Vanja!!
Konstigt att din barnmorska sa sådär.. Nu valde du det, kanske hade du inte valt det om du va någon annan med det är ju helt oviktigt!! Genom det där ärret kom ditt barn till världen – Hur fint är inte det?!
Ja det är lätt att glömma och ”missa” men det är jätte viktigt att göra de. Jag är med på ditt spår att vi lovar varandra detta. För vel vet sen kanske man blir sjuk en dag och då har man bara sig själv att skylla. <3
Vanja.. nu vill jag säga två saker:
1. Fuck vad berörd jag blev när du grät i poddis. Dels lät du så söt så man ville bara springa och krama dig men också för att jag känner igen exakt den där känslan. Eller jag känner att jag inte prioriterar mina relationer. Annat tar min tid. Man räcker inte till, och det gör ont 🙁
2. Cellprov är så viktiga. Jag ”råkade missa” min första kallelse och när jag gick nästa gång (vad är det, efter 2 år?) så hade jag cellförändringar och fick göra ett ingrepp och allt. Mycket läskigt. MEN, då sa de att hade jag skippat den kontrollen med så hade det kunnat vara livmodercancer vid nästa kontroll. Hjälp på den!
Tack för att du uppmärksammar detta. Kram!
På måndag eftermiddag är det dags för mig att flasha fiffi! 😀 Känns bra ändå även om jag är lite nojig och nervig över själva ”skrapade” delen – kände det jättemycket sist och det ger mig värsta rysningarna i hela kroppen x( Är också, precis som dig, lite rädd att få en dålig barnmorska, vill också bli fluffad med och ordentligt omhändertagen i en så pass utsatt situation! Aja, hellre lite rysningar och obehag än dödlig sjukdom, alla gånger!!! Bra att du belyser detta, viktigt att alla testar sig! Kram!
Jag vill mest flika in och ännu en gång tacka för er makalösa podd. Den går inte att hylla för mycket! Och som jag grät till gårdagens avsnitt. Jag känner så väl igen mig, i lunchraster som kortas ner, vänner som får låg prioritering.. Er podd är så otroligt betydelsefull för mig.
Jag lider verkligen med dig Vanja, vi känns kanske inte som superwoman men det är vi alla, oavsett mående.
Skrev idag ett inlägg om att bortprioritera sina vänner med er som inspirationskälla. Du hittar det här: http://finest.se/lifeaholic/2015/11/05/att-bortprioritera-sina-vanner/
Ta hand om dig och stor kram!
Så himla bra att du tar upp detta! Jag har varit varje gång jag blivit kallad och var noga med att gå en gång innan vi började styra upp bebis. För det är väldigt viktigt att gå på cellprovstagning innan man bli gravid!! Gällande kommentaren om snittet tror jag absolut att du läser in för mycket i det. Hon frågade väl inte ens som det var planerat eller akut? Var nog mest ett medicinskt konstaterande. <3
Mitt tips är att ta på sig en tunika/klänning dagen till ära. Då slipper man känna sig så himla naken mellan ”avklädningsplatsen” och gynstolen. Sen är det ju inte jätteskoj att vara där men jag tycker att det känns bättre. (Av samma skäl är det smart att ha blus på sig vid mammografi, då slipper man vara helt naken på överkroppen)
Vänligen / Nike
Åh JA superviktigt och super-inte-alls-trevligt! Jag har haft cellförändringar gånger flera och fick ta bort en bit från livmodertappen för nåt halvår sedan. Jag har tyvärr blivit riktigt obekväm i den där gyn-situationen efter förlossningen, hade faktiskt inga problem med det alls innan. Eller ja.. förstås inte trevligt eller nåt jag valde att pyssla med en ledig dag men ändå inget jag fasade för.
Men efter förlossningen och den utsatthet jag kände då, plus de gånger de nu haft problem att stoppa blödandet så har jag PROBLEM med det. Jag måste ev ta bort ännu mer och då blir det under narkos (pga blödandet). Och jag håller med om att den som grejar i ens fiffi måste vara jäkligt mjuk. Jag har sagt till om att jag tycker att det är obehagligt och då har jag upplevt att jag fått bättre stöd. Kan tänka mig att det blir en vanesak och på rutin för den som jobbar, men hojtar man till om hur man vill ha det så tror jag att de flesta har mer stöd att erbjuda. Våga be om hjälp, tror jag!
Konstig sak att säga de där med ks, jag håller med! Jag hoppas att det fanns någon medicinsk orsak/baktanke till hennes uttalande.. Men jag förstår din känsla!
Kram till dig <3
//från förvisad mamma på inskolningen
Åh bra du påminner om detta! <3 sen är det ju också så att om man inte går när man får kallelsen, SÅ FÅR MAN INGA FLER KALLELSER!!! då måste man gå "på eget iniativ" å då är det ju så lätt att man inte går alls….
Ska pallra mig dit jag med snart, och visst är det inte kul……. men förra gången hade jag en supergullig barnmorska som efteråt sa "nu har du varit sååååå duktig. så jag tycker du ska gå ner till konditoriet och köpa dig en fin bakelse och en kopp kaffe och bara njuuuta för du gjort detta!" och så gav hon mig en kram <3
är ju preciiiis så man vill bli behandlad liksom 🙂
Var själv på cellprovet i förra veckan. Och jag håller med om att det är olustigt som tusan. Men jag har aldrig nånsin tyckt att det gjort ont, bara att det är obehagligt.
Och denna gång fick jag komma till en mottagning bredvid psyket, belägen i en skum kulvert under lasarettet. Kan ju säga att det spädde på obehagskänslan lite…
Hej, håller med om att de var en lite konstig kommentar å att hon inte sa nått mer;/ men de var nog just för att hon såg ditt ärr, för de syns inte alltid att man fött vaginalt, fast man tyck att de kanske borde synas. Men när jag var på min efterkontroll med mitt första barn så sa min bm att de inte syntes att jag fött barn.
Tänkte bara flika in att de kanske var därför hon la en kommentar för att de gick att se på dej hur du fött. Men fortfarande konstigt att hon inte sa nått mer.