Help please!

niklas malmqvist

vanja wikström 10Ni vet ju hur vi har kämpat med sömnen. Nu är den rätt bra sen en tid tillbaka (sen Iggy började sova i egen säng i eget rum), men nattningarna är fortfarande lite luriga. Eller, luriga och luriga – de kan bli vääääldigt låååååånga. Nåt som kan vara väääääääldigt joooooobbigt.

Och det lustiga är, att vi hittar ett sätt som verkar funka superbra – och sen funkar det i två veckor. Men inte längre. Sen får vi typ hitta på ett nytt sätt. Jag ska förklara: i början funkade det toppen att jag stod bredvid hans spjälsäng, vaggade på den och sjöng några sånger. Sen var det snark. Sen slutade det funka, och med det menar jag att det började krängas och kastas runt i sängen, snutten slängdes, nappen flög och det bökades å bråkades.

Då började jag lägga mig på golvet bredvid sängen, och låtsas sova. Funkade som en dans – i två veckor. Sen började böket. Efter det körde vi mys i soffan i nedsläckt vardagsrum framför en lugn film. Funkade – i (you guessed it!) två veckor. Och nu senast har vi kört att jag efter mys i soffan i nedsläckt vardagsrum har lagt både mig å grodan i min säng i hans rum (jag har ju en säng där också) och berättat saga. Men nu har även det slutat funka, och det har börjats kastas snuttar och nappar och bökas å bråkas.

När jag skriver ner det här märker jag ju att jag/vi låter som världens mest inkonsekventa mänskor, som hoppar till nya sätt hela tiden i stället för att hålla fast vid en rutin. Och det har vi ju gjort också, men det är ju för att rutinen slutar funka. Och efter ett par läggningar med bök å bråk som slutar i ledset barn och kalabalik, då är man rätt sugen på att hitta en utväg – och då testar vi nåt nytt. Kanske HELT fel väg att gå. Vad säger ni?

 

vanja wikström 7Jag tänker alltid RUTINER RUTINER RUTINER, men som sagt är det svårt att hålla fast vid dem när det huxflux blir väldigt jobbigt. Men det kanske är då mer än nånsin man SKA hålla fast vi dem? Låta det gå två veckor istället för tre, fyra dagar med jobbiga läggningar. Så att rutinen sätter sig ordentligt?

Håhåjaja, svårt att veta tycker jag, och svårt att göra rätt. Eller kanske man bara ska släppa alltihop och sluta hoppas på ett ”lättsövt barn”…? Det trixiga är ju bara att det är så ljuvligt när det funkar bra med läggningarna och det tar kanske 40 minuter från nedvarvning till sovning. Och när det inte funkar lika bra och man istället håller på i en och en halv timme, ja då är man dels inte så jäkla nöjd, dels rätt trött å sliten å dels mer sugen på att dundra i säng själv omedelbums, än att mysa och ha ett kvällsliv med sin partner.

Hur skulle ni resonerat – jagat vidare och hoppats på att hitta receptet på hur man kan få de flesta (förstår givetvis att det inte ALLTID kan vara perfekta läggningar, men 70/30 då?) läggningar att gå bra? Hållit hårt på en rutin som man bestämmer sig för och sen kör vidare på den oavsett bråk å bök å kalabalik? Eller bara släppt sargen och accepterat att det är som det är, och det kanske inte går att göra nåt för att det varken ska bli bättre eller sämre? Help please!

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
37kommentarer
  • jag läser alla tips om större säng, men fattar inte riktigt hur det ska hjälpa honom att somna lättare? alltså visst om sängen är för liten så han inte kan ligga bekvämt, men så kan det väl knappast vara än.

    Jag tror han och många andra barn helt enkelt inte vill somna, för det är roligare att vara uppe. Och så har ju väldigt många barn problem med separationer, som det ju är att somna. Även om man själv tänker att han VET ju att vi är där när han vaknar… så vet nog inte små barn det. Det är en osäkerhet att somna för hur är det när jag vaknar? Det är nog bara att face the music och bestämma sig för ett sätt att hantera det. Och hålla fast vid det, så länge inte barnet är riktigt olyckligt. Jag menar, att han bökar och kastar nappar är ju inte ett tecken på att han är ledsen. Mest på att han har svårt att komma till ro, det har man ju ibland (jag är 35 o somnar (tyvärr) inte heller direkt när jag släcker lampan…)! Jag tror på att hitta en rutin och hålla den, mest för er egen skull. Då slipper man tänka på vad göra nästa gång. och till slut tar väl sätten att söva slut, man kan ju bara göra på så många olika vis… Vår son hör vi på om han bara smågnäller eller om han är riktigt ledsen. Smågnäll tycker jag man kan igga. Man kan ju vara i samma rum, men att det är mörkt så han inte behöver se en. Men han vet ändå att man är där. Är han jätteledsen (händer sällan, men om han är sjuk eller så) så pratar vi lugnt med honom och klappar på honom. Men om han bara ligger och bökar och pillar med sin bil (han sover med en leksakbil ist för gosedjur…) så gör jag ingenting utan går ut ur rummet. Visar han att han är olycklig så går jag in igen och sätter mig i en fåtölj vi har. Men det är mörkt så han kan inte interagera med mig, men han vet att han är där: Det tycker jag svarar på hans behov, ibland vill han inte somna själv och då behöver han inte det. Men det vaggas inte säng, sjungs eller ”görs något”. Så är det för oss men alla är ju olika. Men som sagt, bestäm er för ett sätt som passar ER. Iggy kan uppenbarligen somna på många olika sätt. Så gör som ni två tycker är bäst och enklast och sen håll fast vid det. Jag menar att somnar när ni vaggar sängen två veckor och sen när ni ligger bredvid i två veckor etc etc det visar ju snarast på att han verkligen kan somna under olika omständigheter.

    marie 2015-11-02 10:52:23 http://None
    Svara
  • jag läser alla tips om större säng, men fattar inte riktigt, helt ärligt, hur det ska hjälpa honom att somna lättare? alltså visst om sängen är för liten så han inte kan ligga bekvämt, men så kan det väl knappast vara än.

    Jag tror han och många andra barn helt enkelt inte vill somna, för det är roligare att vara uppe. Och så har ju väldigt många barn problem med separationer, som det ju är att somna. Även om man själv tänker att han VET ju att vi är där när han vaknar… så vet nog inte små barn det. Det är en osäkerhet att somna för hur är det när jag vaknar? Det är nog bara att face the music och bestämma sig för ett sätt att hantera det. Och hålla fast vid det, så länge inte barnet är riktigt olyckligt. Jag menar, att han bökar och kastar nappar är ju inte ett tecken på att han är ledsen. Mest på att han har svårt att komma till ro, det har man ju ibland (jag är 35 o somnar (tyvärr) inte heller direkt när jag släcker lampan…)! Jag tror på att hitta en rutin och hålla den, mest för er egen skull. Då slipper man tänka på vad göra nästa gång. och till slut tar väl sätten att söva slut, man kan ju bara göra på så många olika vis… Vår son hör vi på om han bara smågnäller eller om han är riktigt ledsen. Smågnäll tycker jag man kan igga. Man kan ju vara i samma rum, men att det är mörkt så han inte behöver se en. Men han vet ändå att man är där. Är han jätteledsen (händer sällan, men om han är sjuk eller så) så pratar vi lugnt med honom och klappar på honom. Men om han bara ligger och bökar och pillar med sin bil (han sover med en leksakbil ist för gosedjur…) så gör jag ingenting utan går ut ur rummet. Visar han att han är olycklig så går jag in igen och sätter mig i en fåtölj vi har. Men det är mörkt så han kan inte interagera med mig, men han vet att han är där: Det tycker jag svarar på hans behov, ibland vill han inte somna själv och då behöver han inte det. Men det vaggas inte säng, sjungs eller ”görs något”. Så är det för oss men alla är ju olika. Men som sagt, bestäm er för ett sätt som passar ER. Iggy kan uppenbarligen somna på många olika sätt. Så gör som ni två tycker är bäst och enklast och sen håll fast vid det. Jag menar att somnar när ni vaggar sängen två veckor och sen när ni ligger bredvid i två veckor etc etc det visar ju snarast på att han verkligen kan somna under olika omständigheter.

    marie 2015-11-02 10:51:23 http://None
    Svara
  • I mina öron låter de som att Iggy behöver sig en ny säng om han fortfarande sover i sin spjälsäng!

    Köp han en juniorsäng

    Natta honom i den bredvid honom med t ex välling och läsa boka, sedan pussa godnatt och säg att nu ska Iggy sova!

    Vet att byte av säng har hjälpt för många i hans ålder, han börjar vara stor kille nu 🙂

    Kram och lycka till, ni är kanon bra!!❤️

    Petra S 2015-11-01 22:28:55 http://None
    Svara
  • Hej Vanja! Vi har också en väldigt svårsövd liten dam här hemma…Har alltid varit sådan, ända sedan hon var liten. Dag som natt. När hon var under ett år så kunde hon aldrig sova på något annat sätt än i vagnen (som konstant skulle rullas) om hon inte fick somna vid bröstet. På kvällen ammade jag henne till sömns och sedan varje gång hon vaknade på natten, vilket var ca varje timme under flera månaders tid…Hörde jag zombie-mamma? Vid 14 månader så slutade jag att amma och efter tre nätter så sov hon i princip hela natten – fantastiskt!

    Men den långa läggningen kvarstår, dock inte fullt lika lång som tidigare. Hon sover i vår megastora säng, jag orkar inte springa upp och hämta henne eller liknande utan det är lättare att hon sover bredvid och bara kan klappa lite på henne samtidigt som man halvsover. För oss så är 40 min standard, ibland blir det över en timme och ibland 20 minuter.

    En grej som verkar ha funkat nu i vår nya lya är ett riktigt mörkt rum! Och då menar jag bäcksvart! Vi ligger alltid bredvid henne i sängen, sjunger lite, pratar lite, gosar och efter en stund säger vi Godnatt och ligger kvar tills hon har somnat. Trixet med det mörka rummet är att hon inte ser någonting = inte så kul att busa runt. Bara närhet och lyssna på mamma eller pappas låtsas-sova-ljud 😉

    Kanske kan vara något? Även pappa niklas gillar ju mörka rum 🙂

    Erica 2015-11-01 20:18:31 http://None
    Svara
  • Har ju inte jätte stor erfarenhet då Nils bara är 17 månader, men vi har också märkt att det blir lite mer stoj och lek i sängen då han sovit tex två gånger på en dag. Eller om det har varit mycket intryck den dagen. Vi funderar också på att kanske byta ut spjälsängen mot en låg ”öppen” säng. Så kan han gå själv till oss på morgonen samt så blir inte själva klättringen i sängen lika kul. Hoppas att ni kan ta till er något tips ❤ Kramar

    Sofia 2015-11-01 18:20:41 http://None
    Svara
  • Har en 15 månaders kille som började tjorva med läggning när han var 9 mån ungefär. Efter det verkar det som att vi haft liknande läggningar som er. Han somnar i sin säng nu men tar ca 1-1,5 timme, dock utan skrik de flesta kvällarna. Men då är det nedvarvning inräknat i den tiden, de flesta kvällarna tittar han på plattan en stund (10 min ca) för att varva ner… Favoriten är då Blinka lilla stjärna med din härliga röst – tack som tusan för babyloonz, ni har räddat många kvällar här!!! Sedan är det en stund med att kasta ur kuddar osv innan han lägger sig ner och då brukar det bara dröja 15-20 min innan han sover. Vi lyckas än så länge inte med nedvarvning innan läggning, vilket då gör att läggningarna blir lite kämpigare. Jag börjar inse att det allt har sin tid, det kommer dröja innan vi är i mål vilket för mig innebär att vi läser saga och sedan somnar han själv men med sakta och få förändringar kommer vi nog dit.

    Tips som jag fått är: är föräldrar stressade så känner barnet av det, hitta bästa nedvarvningen för sitt barn, se över sovtiderna på dagen, om barnet behöver närhet för att somna och om barnet är mätt och nöjd.

    Vi har inte hittat alla svar än men det kommer nog! Kämpa på!

    Anna 2015-11-01 17:24:24 http://None
    Svara
  • Angående sömn under dagarna är den väldigt viktig även för barn som är äldre än Iggy. Barn har mycket fler intryck under en dag som de behöver hjälp att sortera och detta är något som händer i sömnen, hjärnforskaren Martin Ingvar förklarar det som att hjärna behöver ”städas” under dagen för att barnet ska kunna ta in nya intryck och tillgodose under resten av dagen. Jag jobbar själv på förskola och vi har föräldrar som tidigt vill dra ner på vilan eller ta bort den helt för sina små barn, detta är något som vi inte rekommenderar, för barnens skull. Tror att det väldigt, väldigt sällan är så att personalen vill att barnen ska sova för att de ska kunna ”slappa” längre som någon ovan skrev. Jag tror att det är väldigt viktigt för föräldrar att förstå att en dag på förskolan är så otroligt mer påfrestande än en dag hemma så även om barnet kanske inte behöver sova hemma så är det fortfarande viktigt att göra på förskolan.

    Maria 2015-11-01 16:37:56 http://None
    Svara
  • Har ni provat boken/ljudboken ”Kaninen som så gärna ville somna”? Den funkar som ren magi.

    Malin 2015-11-01 15:55:35 http://None
    Svara
  • Jag tror inte riktigt att iggy är världens mest lättsövda barn. Med tanke på pappas sömnproblem. Men samtidigt om förskolan lägger honom utan problem kanske det inte hänger ihop? Har ni lätt att få honom att sova under dagen? Jag tycker absolut att sömnen hemma hos oss gått i perioder. Vi har försökt vara konsekventa men ibland har vi backat helt. Ändrat läggtider, varit mjuka eller mer griniga. Men vi har nog alltid haft samma rutin som vi kommit tillbaka till. Vårt problem var att det inte funkade att styra dagsvilan. Så barnet fick vara uppe sent tills vi kunde ta bort vilan helt. Att väcka honom resulterade i argaste barnet i världshistorien och förskolan ville inte heller väcka. Så det var sjukt jobbigt mellan 2-3 år att inte ha egna kvällar. Men det vanliga är väl att korta dagsvilan runt 2. Nu är han 4 och det är mycket förhandlingar om att sova vilket är supertrist enligt barnet men det funkar. Vi har alltid lämnat rummet och det har fungerat att prata om att man behöver sova. Att se trötthetstecknen har varit viktigt. Mitt barn var ingen sjusovare. Att somna före 20:00 är ovanligt. Han vaknar 07:00. Innan vi tog bort dagsvilan 21:00. Men i iggys ålder sov han nog 20:00 till 06:30 och gärna två timmar efter lunch.

    Isabelle 2015-11-01 15:27:07 http://None
    Svara
  • Vår dotter (lika gammal som Iggy) sover i vår säng. Sov i vagga i vårt rum som liten, men när det blev dags för spjälsängen, som inte får plats där inne, ville hon inte sova själv längre. Sov på madrass i hennes rum i ett par månader men det blev inte bättre, så istället fick hon flytta till vår säng. En eller båda går och lägger sig där med henne när hon ska sova så somnar hon oftast utan problem. En lång nattning tar väl ca 15 minuter, men oftast somnar hon mycket fortare. Och på dagen får hon sova så länge hon vill och behöver 🙂

    Eleonor 2015-11-01 13:31:26 http://None
    Svara
  • LIte här vad vi har gjort. Naturligtvis passar inte detta alla. Men har man tuffa nattningar tror jag iaf att det kanske är just något sånt här ni behöver göra.

    Vi har lärt vår dotter att somna själv genom femminutersmetoden – fast kört tre min istället.

    Tvärt emot vad många tror så är detta en metod som lär barnet att det går bra att somna själva. Dom lär sig att det inte finns någon fara att komma till ro själva. Metoden kräver att man är tuff som föräldrar och har en strategi och håller sig till den. Man får inte gå på skitsnack om att det är farligt för barnet att skrika och böka själv. Har man behov av femminutersmetoden skriker/bökar ju barnet ändå :-).

    Håller man hela tiden på med barnet – gungar/sjunger/tar upp/klappar osv så lär sig barnet att skrika ända tills föräldern gör något vilket leder till en never-ending-skrik/bök-nattning. Bättre att visa att ”vi finns här för dig men du ska sova nu”.

    Tror att det är tuffare att ha ett liv med jobbiga nattningar på sikt än en kort tuff period där man lär sitt barn somna själv.

    Hoppas ni hittar ett sätt för er!!!!

    Lotti 2015-11-01 12:59:19 http://None
    Svara
  • Hej! Jag tycker att du och Niklas verkar vara fantastiska föräldrar som strävar efter att forma Iggy till en fantastisk liten individ! De flesta föräldrar, jag själv inkluderat, vill ju självklart att barnen ska känna sig trygga och att vi föräldrar alltid ska finns där som en villkorslös trygghet och stöd.

    Jag tycker mig se samma beteende hos er som jag och min sambo gjorde med vårt barn och det var att alltid, alltid, alltid vara där, så fort han gnydde eller pep till var vi där för att reda ut problemet (bör tilläggas att jag inte alls är särskilt förtjust i att vara småbarnsförälder när det kommer till skrik, kladd och bråkighet, vill liksom undvika och värja för eventuella utbrott innan dessa ens brutit ut).Vi hade precis som er ett jäkla helvete vid just nattningarna och provade även där alla metoder tänkbara för att undvika kallabalik.

    När min sambo och jag slutligen fann oss i ett liv med småbarn som vi inte alls var lyckliga i hade vi en intervention av oss själva, det var brutalt jobbigt men vi kom fram till att vi inte lät vårt barn utveckla en självständighet, han fick aldrig tillfälle att bygga en egen trygghet i sjg själv, oberoende av vår närvaro, vi var alltid länken mellan honom och ett glatt humör. Han kunde till exempel inte leka ensam utan oss för vi lät honom aldrig göra det.

    Slutsatsen som vi drog var kort och gott att det ju var självklart att nätterna var obehagliga för honom för det var den enda gången som han blev lämnad ensam utan oss där att ta hand om honom och då kickade det dåliga samvetet in på en helt ny nivå vi kände oss som världens sämsta föräldrar och jag kom särskilt ihåg min egna barndom och skräcken i att bli lämnad ensam på nätterna vilket har resulterat i insomningssvårigheter som följer mig i vuxen ålder.

    Att hålla på med någon skrikmetod var det aldrig tal om då vi trodde att det var just ensamheten på nätterna som var problemet, istället började vi låta honom leka mer ensam, inte springa till undsättning om han bara trillade lite lätt, vi slutade också bära honom hela tiden osv. Tanken var helt enkelt att vi ville lära honom att känna att han kunde själv, detta var då en process och utveckling som skedde under nästan ett år (återigen för att han ALDRIG skulle känna sig övergiven och ensam) och vi upplevde en konstant förändring hos honom, han blev mindre kinkig och grinig och nattningarna blev stegvis kortare och mindre jobbiga för att idag vara helt problemfria. Idag har vi även ett barn som vågar mer, han tar för sig på ett helt nytt sätt och är mindre orädd och jag tror att det beror på att VI tillåter honom att göra detta (alternativt att detta sammanföll kusligt bra med en naturlig utveckling som uteblivit i tre år).

    Heja er och Iggy och hur ni än gör så kommer det bli en strålande vuxen av honom!!!

    Klara 2015-11-01 03:20:08 http://None
    Svara
  • Hej Vanja. Nu får du ju många supertips här, men jag tänkte delge vad vi fick lära oss av special bvc. Vi träffade dessa underbara damer några gånger förra hösten då vår son var 1,5 år och sov som en kratta. Svår att söva och vaknade mycket på nätterna samt gjorde morgon kl 03 på natten. De dom sa till oss, med tanke på att vi inte sov i samma säng som vår son, var att alltid söva honom i sin egen säng, om välling ges på kvällen så ges denna inte i barnets säng utan tex i soffan. När det börjar närma sig läggdags så skulle vi släcka ner (mysbelysning) ta på pyjamas, välling, borsta tänder, läsasaga och sedan lägga honom i sin säng. Till att börja med skulle vi vara kvar i rummet, hålla en hand på honom och eventuellt nynna en låt eller humma (jag brukade köra sov du lilla videung) och inte prata med barnet, inte säga nej inte prata alls med barnet utan om barnet reser sig bara lägga ner igen. Sedan allt eftersom röra sig utåt för att vänja barnet att föräldrarna är kvar, man kan gå ut och komma in igen om barnet tjoar men inte prata utan bara lägga ner och göra om rutinen. De tyckte också att det var viktigt att inte ta upp barnet ur sängen på natten (om man har problem med uppvaknande under nätterna ) utan söva om barnet på samma sätt under nätterna också. Sen kan det ta upp till 2 veckor innan barnet kommer in i dessa rutiner och det viktigt att man gör samma varje kväll annars blir barnet förvirrat. Alltså inte köra somna i soffangos en kväll för att va ”snäll” då är det bara att börja om igen. Vi märkte att om vi var borta en kväll eller vår son sov hos mormor en natt så var det också bara att börja om med de fasta rutinerna och det kunde bli några kvällar med långa nattningar. Jag förstår att detta låter helt sjukt för någon som inte har problem med svårsövda barn. Men om man är så less som vi var på sömnbristen så är det faktiskt så att man gör vad som helst för att få det att fungera. Och det gjorde det för oss. Det viktigaste är att vara konsekvent och att vara beredd på att det tar tid. Lycka till!

    Sara 2015-10-31 23:09:14 http://None
    Svara
  • Sover han fortfarande i spjälsäng? Våra 17mån tvillingar började röja runt, kasta nappar och mjukdjur och leva rövare, precis som du beskriver, för en dryg månad sedan. Vi tog då bort ena långsidan på deras spjälsängar och ersatte med en skyddsbräda. Dem kan alltså klättra i och ur själva nu. Trodde vi skulle få ett rent hell med rymningar men de har snällt stannat kvar när vi lägger dem och somnar jättefort!

    Har alltid haft stökiga nätter med mycket uppvaknanden, tappade nappar eller spontant leksug men läggningarna har funkat smidigt fram tills nu när vi fick fixa sängarna. De kände sig väl antagligen instängda och blev arga/ledsna över det så bara vetskapen av att de kan gå ur hjälper!
    Precis som flera andra skriver så ger vi välling, säger god natt och lämnar rummet. Sång, sagor och att man är kvar hos dem piggar bara upp och dem vill leka och busa igen istället för att sova.

    Lycka till med nya rutinerna, hoppas ni kan hitta en väg som håller lite längre än i två veckor!

    Matilda 2015-10-31 23:03:54 http://None
    Svara
  • Vår dotter har man fått vagga i famnen långa stunder varje kväll hela hennes första år. Nu, om läggningen hos oss tar en halvtimme från det att hon lägger sig i sin egen säng tycker jag det är en helt ok gång. Då har det ofta lästs 2-3 sagor i myshörnan innan, och dessförinnan ätits gröt, borstats tänder, varvats ner och ”gjort kväll” med hopplockning av leksaker osv.
    Det finns säkert massa bra tips som du får, men vår taktik har varit lite ”det som är lättast är nog det som är rätt”, typ. Vår lilla vilding har aldrig varit särskilt sugen på att lägga sig, och det korvas och ska vara täcke och inte täcke, och släckt och tänt och pappa ska komma och sagan ska bytas och hej och hå.
    Frustrerande, ja, men då försöker jag tänka hur det kan vara för mig själv. Inte somnar jag på en halv minut när jag gått och lagt mig. Jag stökar och bökar rätt mycket själv många gånger, med bok och telefon och täcke och kuddar innan jag kan somna, och ibland tar det faktiskt över timmen för mig också. För dottern tycker jag det brukar vara så om det hänt mycket under dagen, eller om någon är hemma på besök på kvällen och litegrann ”stör” nervarvningen. Jag tänker att visst är det bra om hon kan somna själv i sitt rum, men hon är så liten än (19 mån), och vill hon att vi ska sitta bredvid tills hon somnar så gör vi det bara.
    Det enda vi försöker tänka på är att det inte ska bli en negativ upplevelse att gå och lägga sig. Ett tag började vi inte läggningen förrän vi såg på henne att hon började bli så trött att hon faktiskt ville sova själv, även om det drog ut lite på tiden. Vi insåg att antingen bråkar vi i en timme och söver i en halvtimme, eller så får hon vara vaken utan bråk en timme till och så går nattningen bra. Nu har ju inte vi henne på förskola så vi kan anpassa tiderna dagen efter.
    Jag tänker mest – tips i all ära, men vi är ju alla så olika att någon annans verklighet aldrig kan appliceras direkt på, så att säga. Säkert finns det bra sätt och förändringar som kan hjälpa, men ibland får man kanske anpassa sig efter verkligheten som den ser ut just nu. Med det sagt hoppas jag såklart att det löser sig, och att lilla Iggy också får känna ro och att det är rätt gött att få gå och lägga sig efter en kul dag! <3

    Malin 2015-10-31 22:53:11 http://mrsweijnblad.wordpress.com
    Svara
  • Hej, vår rutin fram till drygt 1 år var att lägga henne i sin säng, pussa godnatt och sedan lägga en hand på magen så hon inte skulle vända på sig (för så ställde hon sig upp). När hon ordna och blev frustrerad funka inte det längre. Börja då lägga ner henne, pussa godnatt och sedan gå ut ut rummet och stå precis utanför. Grät hon eller stod upp gick jag in efter två min och la om henne. Första gången tog 40 min sedan bara kortare och kortare. Den funka i någon månad sedan började läggningarna bli långa och jobbiga igen. Hon var frustrerad, ledsen, pigg, trött, glad på samma gång och nappar och gosedjur flög. Så för någon vecka sedan börja vi med en ny rutin. Pussa henne godnatt, lägga ner henne i sin säng, bädda om och gå ut ur rummet och sedan bort till vardagsrummet (barnvakten på). Tror hon nämligen hörde att jag stod utanför och ville då upp till mig. Hon brukar ordna runt i sängen och lägga sig till rätta och somnar oftast inom en kvart, ibland längre i land kortare. Börjar hon gråt går jag dit och lägger om henne. Sker ibland men inte så ofta. Sen är det sjävklart dagar då det är en liten dipp med långa läggningar. Men vi har bara fortsatt med samma rutin som innan. Så hon inte blir förvirrad. Antar att det bara är något som stör just då. Dagen efter kan det vara helt annat. Hoppas det löser sig för er och att ni hittat en rutin för er. Good luck!!

    Linda 2015-10-31 22:48:04 http://LINDALINDKVIST.vimedbarn.se
    Svara
  • Vidar (Speedo), en knapp månad yngre än Iggy, har sedan några veckor tillbaka börjat stöka och böka vi läggning. Han leker och busar, kastar napp och nalle, säger ”hej” med världens gulligaste röst och ett stort leende. Tidigare har vi i det stora hela haft väldigt lätta nattningar. Vad göra? Vi har bestämt oss för att det är en fas och att han får leva rövare bäst han vill, han somnar när han själv känner för det. Just nu lägger vi oss alla tre i vår stora säng, låter Speedo härja och till slut somna där, sen lyfter vi in honom till spjälsängen i hans rum. Vi kan inte se att det är något dåligt att tillsammans få 30-45 min (ungefär den tid nattningarna tar just nu) med vår underbara son. När han är 15 år kommer vi väl lägga motsvarande tid på att få honom att vakna, haha.

    Vi har bestämt oss för att ta det lugnt och lita på att vi, tillsammans med Vidar, gör det som är bäst för oss alla just nu. Och vi njuter av de underbara stunderna vi får tillsammans varje kväll! <3

    Karin 2015-10-31 22:36:09 http://None
    Svara
  • Jag undrar som många andra om han kanske sover för länge eller för sent på dagen? Min ena dotter är född nästan samtidigt som Iggy (tror jag iaf, hon är född 15 feb) och hon får max sova 45 min på dan och inte vakna senare än kl 14. Håller vi det så somnar hon på ca 15 min. Kanske kan vara värt att testa att minska på dagsömnen.

    JennyS 2015-10-31 22:25:12 http://None
    Svara
  • Först vill jag bara säga – skit i va som är ”rätt och fel” i hur man ”ska” göra då man lägger sitt/sina barn på kvällen. De är ju du som förälder som känner vad som funkar för er.
    Jag kände länge att de kändes som att jag gjorde fel som förälder som lätmin dotter somna soffan på kvällen istället för i hennes säng.. men sen kände jag – vad spelar de för roll hur och var hon somnar, huvudsaken är väl ATT hon somnar och att jag känner tt de funkar.
    I sommar var de något som gjorde attdottern inte ville somna i hennes rum, hon fick halvt panik. Jag vägrar att tvinga henne att sova nån stanns där hon verkar rädd.

    De som funkar för oss just nu är att jag lägger mej med henne i våran säng, tar med välling och plattan. Hon får se 1 avsnitt bolibompa, när de är slut stänger jag av och säger godnatt. Sen vänder jag ryggen mot henne men ligger kvar, ibland börjar hon fjanta och ibland lägger hon sej bara ner och somnat. Börjar hon fjanta eller pilla med nått så brukar jag bara ignorera (inge kul om inte mamma bryr sej). Bolibompa är ju ca 30min och efter de brukar de ta ca 15min till hon sover. Sen flyttar jag henne när hon somnat till ordentligt.

    Men jag håller även med ovanstående att testa att korta ner sovstunden på dagen. Min dotter som är jämngammal med Iggy sover ca 1 timme om dagen, kortade av den för nån vecka sen på dagis och ganska snabt så ställde hon om sej själv så nu behöver vi inte väcka henne utan hon vaknar själv efter ca 1 timme. Sen tror jag på att testa på att låta Iggå sova i en vanlig säng, vi har en resårbotten som står på golvet. Är ju ganska trångt i en spjälsäng åsså kan ni ju lägga er breve han om ni vill så svårt att va nära när dom ligger i spjälsäng.

    Lycka till hoppas du orkade läsa min låånga kommentar.

    Veronica 2015-10-31 22:24:24 http://vhedsell.blogg.se
    Svara
  • Hej, vi har kämpat precis som ni. Hittat ett sätt som funkat men de håller i max 3 veckor sen är de tårar igen. Vår läggning har varit mellan 1-4 timmar per kväll…Men sen hände nått, han började på förskolan och nu består nattningen av att lägga honom i sängen och gå ut. Ja så enkelt har de varit nu sen aug. Förändringen är 2 saker. 1- sover mindre på dagen 2- är helt slutbusad när han kommer hem så tröttheten kommer tidigt.
    Önskar er all lycka till! Jag vet precis hur det är.

    Skruttbullen 2015-10-31 21:50:19 http://None
    Svara
  • Hej Vanja.

    Förstår att ni är trötta på att lägga massa tid på att lägga honom. Jag tror att ifall det tar så lång tid att lägga Iggy så är han kanske inte tillräckligt trött.?

    Jag tänker också som några andra att ni kanske behöver korta ner sömnen på dagen. Jag lät min 2- åring sova hur länge som helst..oftast 2 timmar på dagen och det tog en evighet att lägga honom på kvällen. Jag lät honom vara uppe med mig ist så fick han greja bäst han ville medan jag gjorde det jag ville. Men sen kortade vi ner sovtiden så det blev Max 1 timme på dagen och efter en dag på förskolan eller hemma så är han skitrött vid 19 å somnar efter 15 min i egen säng.

    Vi har lagt en 1.20 madrass på golvet i hans rum så efter vi har borstat tänderna så läser vi 2 sagor, släcker och pratar om dagen. Sedan säger jag gonatt och sedan somnar han själv. Det är väldigt mysigt att kunna ligga bredvid utan att trängas och mysa innan det sägs gonatt.

    Men hade jag varit ni så hade jag först och främst kortat ner sovtiden på dagen.

    Lycka till.

    Josefind 2015-10-31 21:39:42 http://None
    Svara
  • Här kämpar vi också med nattningarna. Förstår precis hur frustrerande det kan vara. Vår snart tvååring är en bökare av rang vid nattningar. 😉 Det som funkar för oss är att styra dagssömnen så att det inte blir för sent. (Vakna senast 13) samt att han är ordentligt stimulerad under dagen och eftermiddagen. Vi har också tagit bort ena sidan av spjälsängen och efter det blev nattningarna lättare. Tror också på mycket närhet som nån skrev här uppe. Hellre det än gråt och skrik-metoder. Allt går i faser, sen blir de sjuka och allt vänds upp och ner, ibland funkar det, ibland inte. Hoppas ni hittar ett sätt som funkar för just er. Kram

    Karin 2015-10-31 21:34:57 http://None
    Svara
  • Har också kämpat och kämpat med sömn och rutiner med min dotter (20 månader). Hon har aldrig sovit bra men i perioder har det varit bättre.

    Hon blev rörlig väldigt tidig och kan klättra upp och ner från soffan och vår säng men har på senaste tiden fått panik när vi lagt ner henne i spjälsängen… Så vi tog bort ena sidan och satte dit en stödbräda. Hon fick leka i söngensängen, klättra upp och ner och det kändes som att hon fattade snabbt.
    Vi har haft samma nattningsrutiner länge men hon har fått somna och sova i vår säng mycket iom att hennes egen säng inte funkat, men nu somnar hon i sin egna säng (vi sitter på golvet bredvid) och det är SÅ mysigt. Lätt att lägga en hand på eller vara nära om hon blir ledsen eller orolig.

    Det är ett tips. Men rutiner är guld, men även att backa ibland. Ibland har E större behov av närhet och då får hon vara nära och sen ibland är hon mer lugn med att somna själv. Men vi har hållit fast vid att påbörjar vi nattningen i hennes rum ska hon somna där, och bara är lugna och tydliga med ett det här är Emmas säng och här sover hon med sin snuttis.

    Hon sover en gång om dagen, lite längre om hon är på förskolan och max en timme på helgen då det inte är lika mycket stimuli.

    Jag känner med er, det är hemskt jobbigt att kämpa med sömnen! Man blir som en trött och grinig mamma istället för att somna lugnt och mysigt, hoppas ni får ordning på det.

    Karin F 2015-10-31 21:18:26 http://None
    Svara
  • Hej fina Vanja,
    Kan bara tipsa utifrån vad som funkat hos oss. För övrigt har jag precis lagt trean (10 mån) här bredvid mig och han somnade precis ❤️

    Vi har alltid legat bredvid. Tysta och mörk i rummet. Ignorerat bus och test. När de kommit upp mot året har vi läst saga i deras säng och sen sagt godnatt och varorna rummet bredvid. Kollat tv, pratat, läst eller vadsom. I början har de gått upp typ tusen ggr men då har vi följt dem in i sängen igen. 1000 ggr blir 10 som sen blir 5 och till slut noll. Inte mkt prat utan bara godnatt hjärtat.
    De har dock alltid kunnat se oss långt där ute i vardagsrummet från där de ligger.

    Vi har heller aldrig haft spjälsäng. De har varit fria att kunna gå upp.

    Lycka till!

    Kram V

    Veronika 2015-10-31 21:12:34 http://None
    Svara
  • Hej:)

    Jag tänker att han kanske sover för länge på dagen?
    Att han inte är riktigt trött när ni lägger honom?
    Min son var likadan en period och då drog vi ner på dagsömnen, och då var det problemet löst:)

    Johanna 2015-10-31 21:05:45 http://None
    Svara
  • Håller också med om att dagssömnen är viktig att tänka på! Vår yngsta dotter är 2 år i december och får sova max 1 h på dagen och så har vi kört de senaste månaderna. Sover hon längre är hon inte trött kl 19 och det blir låååånga nattningar! Har kört på samma sätt med storasyster och ibland har man fått kämpa med att styra dagssömnen men det har givit oss smidiga läggningar och bra nätter

    Emma 2015-10-31 21:02:07 http://None
    Svara
  • Förstår att detta är sjukt jobbigt för er! Vi hade det också otroligt jobbigt, men till skillnad från er så har vi alltid försökt att få vår snart ettåriga dotter att somna själv i sin säng, utan att vi ska behöva vara i rummet. Det har varit mycket skrik och gråt, springande in och ut till hennes rum, panikamning, you name it. Jag och min sambo fattar inte helt vad som hände, men sen ett par månader tillbaka så somnar hon själv. Vi säger godnatt, ger henne nappen och släcker lampan. Går ut från rummet och stänger dörren. Antingen så somnar hon fort, eller så ligger hon och pratar lite för sig själv innan hon somnar. Aldrig skrik, alltid nöjd med att bli lagd ner i sin säng runt kl 19 varje kväll. Helt otroligt är det egentligen. Så kan inte direkt ge några tips annat än att försöka vara konsekvent och försöka få honom att förstå att det är sova som gäller när han ligger i sängen. Har ni försökt femminutersmetoden?

    Katarina 2015-10-31 20:56:40 http://None
    Svara
  • Hej Vanja!

    Louise 2015-10-31 20:42:11 http://None
    Svara
  • Jag tänker 2 saker, förstås utifrån Z eftersom att hon är min enda erfarenhet. Det behöver inte alls vara samma med Iggy men here we go..

    1. Hur lång sovtid får Iggy på dagen? Och när infaller den?
    2. Rutiner!

    Med Z funkar inte kvällssömnen om hon sovit för länge och/eller för sent på dagen. Bäst är när hon sover drygt 1 timme och vid 11-tiden. Sover hon 2 timmar och/eller vaknar framåt 13.30-14 då blir det trixigt på kvällen. Och rutiner… Vi har i princip samma rutin med Z oavsett om hon kommer in i en svårsövd period eller är lättsövd. Det enda vi tillför vid vissa tillfällen är mer närhet. Jag tror att det ger trygghet och känns stabilt att kvällen ser likadan ut . Hon vet alltid vad nästa grej blir och jag inbillar mig att det är bra för nattningen. När hon var yngre och det har varit struligt trevade vi runt bland olika sätt men vi har landat i att samma-lika är bäst för oss.

    Hoppas att ni hittar något som passar er!
    Kram

    Karin & Z 2015-10-31 20:39:56 http://None
    Svara
  • Som erfaren fembarnsmor (snart sexbarnsmor hehe) säger min erfarenhet att han kanske sover för länge på förskolan? Hur länge får han sova där? Vissa barn dunar ju in sig i två timmar och hade jag tillåtit det för min son som är 16 månader hade jag aldrig fått honom att sova. Jag ställer klockan på exakt en timme på hans efter lunch-vila och då är han lagom trött och vill gå och lägga sig vid ca 19. Men att fråga och be de annars underbara fröknarna på förskolan kan vara vanskligt. Jag upplever att på de bra förskolorna så är det absolut inga problem med att korta ner sovtiden, men jag har också haft barn på sämre förskolor (tagit dem där ifrån tack och lov) så har det varit mycket gnäll och sura miner från personalen som säkert helst vill slappa så länge som möjligt. Men ni verkar ha hittat en toppenförskola så jag tror inte det ska vara några problem. Kram! Lycka till!

    Isabelle 2015-10-31 20:02:43 http://None
    Svara
  • 40 min läggning??? Sjukt lång tid. Har du provat lämna rummet? Min son, 18 mån, somnar på 15 sekunder. Jag lägger ned honom i hans säng, säger godnatt, går ut. Har varit så sen han var typ 3 mån. Men om jag är kvar i rummet, som du, sjunger, läser saga, då somnar han ALDRIG. Då vill han ju göra saker med mig, vara aktiv och vaken. Han blir tokig av saga, jag försökte faktiskt det igår för jag tycker det verkar så mysigt men då ålar han bara runt och vill gå upp ur sängen. Jag tror rutin som är bra är att Iggy ska kunna somna själv.

    Emm 2015-10-31 19:32:14 http://None
    Svara
  • Kanske att grodan behöver en större säng som ni kan lägga honominerade i. En juniorerna, då kan du och Niklas lägga er bredvid honom, dricka välling och kram honom tills han somnar.

    Alla barn har också en reflex. Stryker man med fingret från pannan ner över näsryggen så blundar man. En annan reflex barn har som de har från tiden i magen är att håller man en stadig hand mitt på barnets huvud över fontanellen ligger barn stilla. Det är för att när de under sista graviditetsveckorna fixeras och då bara ska växa och inte röra sig så mycket, istället för bäckenets tryck mot huvudet använd handen. Det brukar jag göra när jag lägger barn på jobbet. Är förskollärare.

    Anna Lundin 2015-10-31 17:55:19 http://None
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!