Detär inte synd om mig

Processed with VSCOcam with hb1 presetMan tycker att man mår dåligt. Tycker lite synd om sig själv. Känner sig missförstådd. Lite stött och besviken. Och sen läser man det här och får en reality check som heter duga. Det är INTE synd om mig. Nån-fucking-stans.

Att vara sjuk i cancer samtidigt som man precis fått lilla lilla barn, och sjukvården meddelar att de inte kan gör mer. Usch och fy och fan och DJÄVULSKT. Djävulskt är det. Så fint av hennes mamma att starta en Facebooksida och en insamling för att undersöka alla alternativa vägar att besegra denna vidriga sjukdomsbest.

Skänk pengar, och läs denna fantastiska tjejs blogg. Och känn hur viljan att gnälla över oviktiga struntsaker försvinner omedelbart. Det är INTE synd om mig, och det är med största sannolikhet inte synd om dig heller. Inte på riktigt.

Nu hoppas jag innerligt att denna modiga brutta blir FRISK och får se sin otroligt söta bebis bli ett barn, en flicka och en ung kvinna. Annars är det en pissig jävla värld vi lever i.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
2kommentarer
  • Man får absolut ett perspektiv på saker och ting när man läser om orättvisor som i stunden kan kännas så J*VLA orättvist. Man tycker att man absolut har det jättebra och vilken tur man haft sen?!
    Men jag tror också att det är farligt att jämföra. Ens egen rätt att tycka synd om sig själv får inte försvinna för att man ser någon annan som har det ”värre”. Jag tror att man måste få tycka synd om sig själv ibland och få känna att man har en pissig dag för att uppskatta de bra dagarna och få en slags balans.

    Jag har i hela livet tyckt att så länge jag eller någon i min närhet inte är dödligt sjuk eller lider så är allt bra och jag har i ju med det inte tillåtit mig själv att känna efter när det varit stressigt, motgångar eller saker som inträffat då jag egentligen borde saktat ner. Tänkt att ”det finns ju dem som har det värre”. Detta ledde till att jag ”gick in i väggen” i våras och har sedan dess knappt klarat av vardagen. Jag har haft svårigheter med att klä mig själv, ta hand om hygienen, ge mina barn mat, egentligen allt som tidigare varit en självklarhet. Med det sagt tycker jag absolut inte att man ska sluta hjälpa dem som har det svårt, det tycker jag borde vara en medmänsklig självklarhet, men också att komma ihåg att värna om de gråa dagarna då jag tänker att det är kroppens sätt att säga ”stopp, lugna ner dig en dag”.

    Tack vanja för en fin och klok blogg!

    Annie 2015-10-31 14:17:29 http://None
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!