Jossan har precis left the building, så här sitter jag allena i min soffa och svettas. Det gör jag alltid när vi har poddat, för jag blir SÅ RACKARNS UPPHETSAD varenda gång. Jag rycks med i ämnet och vill pratapratapraaaaataaa (nähä! Det har ni inte märkt va, ni som lyssnar? Ehhhh….. #pratkvarn), och jag blir bara så sjukt engagerad.
Den här veckan valde vi ett ämne som vi trodde skulle kännas ganska lugnt å sansat, men det stack iväg åt ett helt annat håll än det var tänkt. Så blir det ju ofta med poddisen – vi börjar på A men hoppar till Z och fortsätter spinna vidare där, typ. Och jag ÄLSKAR det. Och jag ÄLSKAR att snickesnacka med Jossan. Det känns verkligen som att vi har så himla bra kemi när vi sitter och studsar tankar emellan oss, och det är så kul att det liksom bara…blev så. Att börja podda tillsammans utan att ens känna varandra var ju lite av en chansning. Men den hamnade tamejtusan mitt i prick, är så glad att vi bara KÖÖÖÖRDE! Ofta blir man ju det. Glad när man vågar KÖÖÖRA, alltså. Mycket sällan man ångrar det, för för det mesta blir det nåt bra som tar en framåt. Och gör det inte det, nej men då är man ändå glad att man vågade testa. Så det är win/win att köööra!
Varför vi står och pekar lite lagom mystiskt på våra egna ansikten får ni veta när avsnittet släpps. Och som vanligt släpps det i morgon. Hoppas ni vill lyssna!
Hej! Superpodd, blev så… berörd?! Inte den reaktion jag förväntade mig av ett sminkavsnitt, haha. Anledningen var att jag kände igen dina tankar om att vara osminkad så himla mycket. Jag var precis likadan fram tills för några år sen, då jag plötsligt lackade när jag insåg att jag varje gång jag ser mig själv i spegeln osminkad, blir liksom lite förvånad över hur trött/glåmig/tråkig jag ser ut och tänker ”usch”. Även om ”usch” bara är en snabb tanke som fladdrar förbi, det var ju liksom inte som att jag stannade upp och grät över mitt utseende eller så, så kändes det ändå sjukt att min instinktiva reaktion på mitt ”riktiga” ansikte är NEGATIV! What’s up with that?! Från den dagen bestämde jag mig för att jag måste vänja mig vid hur jag faktiskt ser ut, att mitt osminkade utseende ska bli normalt för mig, så att jag kan lära mig uppskatta det. Och vet du, det går! Jag började med att ta bort liiite smink i taget och bara på de absolut tryggaste platserna. I början hemma, sen typ hos mina närmaste vänner, på promenad i mitt kvarter osv. Efter ett tag hade jag kunnat utöka det till att våga gå helt osminkad mitt på stan en lördag. Det snajdiga med detta är att jag nu ser mitt osminkade utseende som normaltillståndet. Jag är helt okej med hur det ser ut och skulle aldrig tänka ”usch” längre (möjligtvis vid någon riiiiiktig fuldag, men det är ju en annan sak än att tänka det alltid, instinktivt, på rutin). Idag är min vardagliga sminkrutin att, förutom fuktighetskräm, bara täcka de allra värsta finnarna, dra på ett mineralpuder och fylla i brynen. Jag går helt osminkad de mornar jag är trött eller när jag inte gör nåt speciellt och sminkar mig med mascara och hela kittet ett par gånger i veckan kanske. Och så snygg som jag idag känner mig när jag är riktigt sminkad, kände jag mig aaaldrig under min kan-inte-vara-utan-smink-period. Det är som att hela min självbild gått upp ett snäpp: Från fruktansvärd utan smink och fin med smink, till fin utan smink och fantastisk med smink. SNACKA om att värna vardagsglädjen?! (Obs, haha, vet inte hur jag ska skriva detta utan att låta som en uppblåst skrytmåns. Jag har verkligen ett helt vanligt utseende och när jag skriver ”fantastisk” menar jag mest en KÄNSLA, jag har verkligen ingen illusion om att jag ser ut som en fotomodell eller så. Jag menar bara att jag vill peppa alla som är fast i smink-träsket att våga prova att utforska hur det skulle vara att förändra sin relation till smink, eftersom det för mig har gjort sååå stor skillnad!) 🙂 kram!
Wiiii!
Älskar engagemanget!! helt rätt, svetten ska lacka 😉 ska bli så roligt att höra i eftermiddag. Pepppuss!
Ni är mina favorit pratkvarnar alla dagar i veckan!!:-) Ni får absolut inte må dårligt över att ni skulle ”prata mycket”. Ni sprider så mycket hopp och glädje, och det kan man aldrig få för mycket av! Tack för en helt fantastisk podd!! Massa tankar till dig, bästa Vanja! KRAM
Hej! Bara måste fråga vart tröjan du har på dig pp omslagsbilden är ifrån?:) SÅ snygg!!
Jag är så himla glad att ni körde, bästa och mest inspirerande podden som finns! Längtar ihjäl mig tills att det blir imorgon och avsnittet släpps!
Åh! Äntligen är det dags igen! Jag är så innerligt taggad över vad ni har att prata (med mig) om den här gången. Sedan tänkte jag på att (om det inte är morgondagens tema såklart) ni vidrört feminism några gånger, men skulle så gärna ha det som ett tema under en av poddarna, om ni vill det så klart! Bara en liten tanke liksom. Tack för att ni inspirerar och sprider glädje 🙂 <3
Men ååååååååh jaaaaa! Tänk va bra det blev och huuuuur bra det kommer blid 😀 AMAZING!!! Längtar tills poddis är ute i morgon <3 KRAM!