Vanja Wikström

Det här med tid å stress åsså datorstöld och en saaaatans massa Mac-meck på det gjorde mig rätt låg i helgen. Att vårt hem är jordens kaos gjorde inte saken bättre. Såhär flådigt har vi det just nu.

 

Byggplast som täcker alla dörröppningar (pga golvslipning i början av veckan), ett piano i hallen, soffan på högkant i sovrummet och grejer grejer GREJER överallt. För mig som är en sån där Mitt Hem Är Min Borg-mänska så är detta röriga tillstånd INTE bra för välbefinnandet. Jag måste verkligen tvinga mig själv hela tiden att påminna mig om att det sakta men säkert blir bättre och finare i lyan, och att detta kaos inte kommer vara för alltid.

Men man får akta sig känner jag, för den här röran å stressen är farlig på många sätt. Man tar liksom genvägar på mysfronten och på förhållandefronten när livet är såhär uppåner, för att det ”bara är en period”. Det är meckigare att få till det där soffmyset när…soffan står på högkant och man inte kan gå på golvet i vardagsrummet, så då blir det lätt att man struntar i det. För det är ju ”bara en period”.

Men det är ju kanske nu det är som ALLRA viktigast att mysa, och sluta ta genvägar. För man vill ju inte bli de där som om ett år sitter med världens finaste lägenhet som preciiiis blivit klar – bara för att upptäcka att man inte har ägnat varandra en tanke det senaste året. Skilsmässa nästa, liksom. Perfekt boende, men dags att flytta till två ettor. Brrrrr. Får jobba mer på myset och komma ihåg att VÄRNA VARDAGSGLÄDJEN i detta kaos.

 

Nån som är sjukt nöjd med kaoset är dock Mr Iggles. det är ju liksom KOJOR ÖVERALLT! Kan ju inte bli bättre! Han far runt som ett jehu – klättrar, kryper, kravlar. Över, under, runt. Så det är ju bra.

 

Och som sagt – jag måste komma ihåg att kaoset inte är för intet. Såhär fantastiskt fint blev vårt andra trägolv när det slipades upp – tjusigt va? Det blev klart i går, så i kväll är det soffmys deluxe som gäller. No more genvägar.

UPDATE / PIANOT ÄR TAGET

Hörrni – dessvärre har vi insett att vi inte får plats med det otroligt fina gamla pianot som den förra hyresgästen lämnade kvar till oss. SUPERTRÅKIGT, för det är så himla fint, men det går bara inte. Så det är med sorg i hjärtat vi hoppas på att denna tokvackra möbel kan få ett nytt hem – kanske hos någon av er?

Inte världens snyggaste bild kanske, men möbeln är verkligen jättefin. Två ljusstakar också ovan tangentraden, som går att vika in. Pianot funkar, men det är ostämt. Två tangenter behöver lagas. Men även om man inte ska spela på det är det superfint att ha som möbel.

Om det är någon av er som blir sugen så får ni det gratis, mot att det hämtas hos oss på Folkungagatan på Söder. Det står redan på en rullgrej som gör det lätt att flytta, vilket ju kan vara smidigt. Skicka ett mail till mig på [email protected] om ni vill ha pianot, och tipsa gärna andra som skulle kunna vara intresserade!

ÄÄÄNTLIIIIGEEEEN! Jag är tillbaka! Datorkrånglet är färdigmeckat och den nya Macen är up and running, så nu jäklar är jag tillbaka på banan! Hoppas ni har saknat mig, he he. Jag har i alla fall saknat er väldans mycket!

Jag har inte haft ett så här långt blogguppehåll på snart två år, så det har varit…weird att inte langa upp inlägg. Weird, och lite skönt om jag ska vara ärlig. Jag har ju så rackarns mycket att göra hela tiden, så att vara TVUNGEN att strunta i ett av måstena (även om det – precis som alla mina andra måsten – är ASKUL) har känts ganska bra.

Det är nåt som man kanske inte tänker på när man läser en blogg, men som man blir väldigt medveten om så fort man skriver en – den så kallade ”bloggstressen”. Bloggen finns alltid i ens tankar, man fnurlar ständigt på dagens och morgondagens inlägg, veckans planering (jupp, man måste planera om det ska bli bra, i alla fall måste jag det), vad som är intressant att skriva om, vad som inte är det, vilka bilder som ska tas till vilket inlägg, osv osv osv.

Sen ska bilderna pillas (även om min älskade kamera gör ett dunderjobb vill jag alltid pilla till dem lite extra i Photoshop innan de får åka upp i el bloggo), inläggen skrivas, Instagram råddas i kombo med inläggen, kommentarerna svaras på osv.

Missförstå mig rätt – jag ÄLSKAR att blogga! ÄLSKAR det, av hela mitt hjärta. Om jag kunde skulle jag göra det på heltid tror jag. Jag är en skrivande person och jag har upptäckt att jag tycker om att plåta. Och att få dela sina tankar med världens coolaste virtuella tjejgäng är TOKLOVELY!

Men det är ju just det där att det är så mycket annat som också MÅSTE göras hela tiden. Men! De här senaste dagarna har jag reflekterat en del. Jag känner att jag ”klarar av” livet hela tiden, istället för att…leva det. Jag har tusen roliga saker att göra ständigt, men det blir mer att jag ”bara gööör” istället för at jag upplever det jag gör. Jag känner ofta att jag inte är närvarande, jag är redan igång med nästa grej i huvudet liksom. Är ni med? Och det är inte okej. Så får livet inte vara.

Så. Jag försöker lära mig att tänka att det är OKEJ att saker och ting TAR TID. Jag fick nästan panik häromdagen när en jobbgrej jag behövde göra krävde att jag ringde ett samtal som jag uppskattade skulle ta en kvart. En kvart som jag INTE HADE, tyckte jag. FAAAAAAAN, liksom.

Men, grejen är ju att jag KUNDE inte göra just den där grejen utan att ringa just det där samtalet. Det INGICK liksom i uppgiften, för annars skulle den ju inte kunnat bli gjord. Alltså var det inget att få panik över – det var ju tvunget att göras, så den tiden som samtalet tog var liksom en del i jobbuppgiften.

Förstår ni vad jag menar? Jag skriver så fingrarna bara far över tangenterna just nu, det liksom bara rinner ur mig. Vet inte hur kristallklar jag är på grund av mitt eldiga tillstånd, men jag hoppas ni är med på tåget.

Det jag menar är helt enkelt att jag inte kan gå runt med en ständig stress över sånt som ska göras. GlamMom ska lansera en ny grej inom kort (en av de roliga måstena), och planen var att hinna med det innan maj var över. Men nu blir det inte så. Varför det? Jo – för att det är mänskligt OMÖJLIGT att hinna. Ja, men då får vi väl lansera i juni då – what´s the big deal liksom?

Ingen alls, egentligen – stressen finns mest i mitt huvud. Så det är jag som måste känna att det är OKEJ om vi lanserar två veckor senare än planerat, för det TOG JU TVÅ VECKOR längre att göra klart projektet. Konstigare än så är det inte.

För oavsett hur många saker jag ”klarar av” så dyker det ju upp nya hela tiden. Så det är inte hållbart i längden att ständigt vara stressad och tänka på Nästa Grej. Livet är NU. Jag måste må bra NU. Saker och ting FÅR TA DEN TID SOM KRÄVS. Och jag måste bli bättre på att njuta av allt skoj jag får vara med på.

Okej hörrni, nu har jag eldat klart.