I går unnade vi oss en riktigt lyxig middag på fantastiska Le Rouge. Förutom att ha en grym after ski, så har de även helt otroligt bra mat.
Och det är bara SÅ. JÄKLA. MYSIGT.
Kvällens drink var en Caipirinha gjord på mango och – curry! Vansinnesgott.
Extremt nöjd la mama. Rockandes nya ringfyndet!
Det är GALET dyrt här i Verpan, så vi delade på en förrätt. Förra gången vi var här (två år sen) stod Schweizerfrancen i ungefär 6 SEK. Nu står den i drygt 9. Det har alltså i princip blivit dubbelt så dyrt att vistas här för oss svenskar.
Stackars stackars kronan, den blir bara ynkligare och ynkligare. Nåt som märks väldigt tydligt nu när man är ute och reser. Och för mig som importerar mycket varor från USA för GlamMoms räkning märks skillnaden ENORMT.
Vi brukade räkna på att dollarn stod i ungefär 7 SEK, då hade man alltid dessutom lite marginal. Nu står den i nästan NIO KRONOR. Helt sjukt. Så när vi ska köpa in grejer nu så är det extremt mycket dyrare, och det är inte så himla skoj att se hur mycket pengar som bara äts upp av att kronan är så svag. Fortsätter det såhär så måste vi tyvärr höja priserna, då vi snart knappt tjänar några pengar på det vi säljer eftersom vi betalar så mycket för dem. Usch.
Niklas barnprojekt blir också lidande, då de han jobbar med får betalt i dollar. Hoppas hoppas att den här nya regeringen får lite mer förtroende ute i världen inom kort, så att den här tråkiga spiralen kan vändas.
Men men, tillbaks till myset! Vi hade en väldigt härlig kväll, och pratade mycket och länge om hur det här med att få barn förändrar ens förhållande. Och att det faktiskt är rätt kämpigt ibland. Nåt som jag tror alla som får barn kan relatera till.
Jag ska skriva mer om det ämnet, känner jag. I går pratade vi nämligen om att det INTE pratas så mycket om att det faktiskt är SKITJOBBIGT att få barn. Kanske inte för alla, men jag och Niklas har definitivt upplevt det så. Inte jämt såklart, men bitvis. Och när jag tänker på det, så kanske det inte kommit fram så mycket i el bloggo.
Att få barn är ljuvligt, bästa bästa ever. Men också värsta värsta ever – ibland. Faktiskt. Ska brodera ut tankarna kring detta lite mera när det finns tid, lovar.
Maten var gudomlig. Jag tog deras signaturrätt, vilket är gris tillagad på tre olika sätt. Ackompanjerad av en rotfruktspuré och pudrad med mandarinpulver. Ja, ni hör ju – ”mandarinpulver”. Vem visste att sånt ens fanns liksom? Eller att det var så gott.
Niklas tog deras vegorätt som var lika god som den var vacker.
En rackarns dyr, men rackarns smarrig middag. Med fantastiskt sällskap (är så glad att det är så genuint härligt att umgås med Niklas syster + familj, det är ju inte alltid man klickar så bra med sina svägisar) och mycket Bra Snack, som det heter.
Dessa bilderna innan frukost! Längtar redan till middag :-))
Ja, ta upp detta ämne. Så himla bra! Jag har varit mammaledig nu i 16 månader + 3 månader (gick hem från jobb 3 månader innan BF eftersom mitt jobb räknas som riskjobb, sjukvården). Min sambo kan inte vara hemma så jag drar det största lasset. När vi planerade att bilda familj tog jag det som en klackspark och kände ”klart jag ska vara hemma, jag tycker ändå inte om mitt jobb och hänga med en bebis hela dagarna – hur svårt kan det va?”. Oj vad jag ångrar mig djupt att jag tänkte så. För halledar vad jobbigt det är. Den sociala biten är värst. Att inte får vara sin egen utan alltid mamma. Sambon jobbar 7-17.30. Donnans hela vakna tid med tanke på att hon går och lägger dig runt 19. Alla andra mammor jag umgåtts med har börjat jobba så nu står jag här och jagar folk för att umgås med mig på veckorna. Verkligen en ohållbar situation. Jag bryts ihop sakta men säkert. Samtidigt får jag skuldkänslor för inget är ju vår dotters fel för henne älskar jag mer än allt annat men jag har liksom tappat bort mig själv. Att vara mamma vet jag hur det funkar, mammarollen kan jag utantill men att bara vara jag vet jag hur jag ska vara för jag är aldrig själv. Och oj vad jag saknar att få bara vara jag. Att få göra något annat om dagarna. Att släppa allt ansvar innanför dessa väggarna. För att ratta ett helt hushåll med en 16månaders är inte enkelt. Sen ska vi inte glömma att bli förälder är det roligaste som finns också, för det är det. (Sambon är väldigt delaktig i allt när han är hemma och på helgerna, är inte tillsammans med en drummel!)
Jaa snälla skriv ett inlägg om hur det är att få barn! Börjar själv bli så himla sugen på att skaffa, men är samtidigt ganska rädd och tveksam. Själv tycker jag att det enda man hör är om hur JOBBIGT det är att få barn och hur KÄMPIGT det blir med relationen osv osv, vilket gör att jag blir väldigt avskräckt. Därför vore det såå bra att få läsa ett längre inlägg skrivet av dig om detta ämne, då du är så himla bra på att skriva om saker från olika synvinklar. Du kan skriva långa, resonerande stycken som jag kan relatera till och jag kan förstå dina tankegångar och leva mig in i situationen. Det mesta man hör är liksom väldigt kortfattat och svartvitt på nåt sätt. Sorry världens längsta kommentar, men är superintresserad då jag är i valet och kvalet om att skaffa barn. Vill inte missa världens bästa grej om det är det, men vill inte heller riskera att mitt förhållande ska bli sämre eller t.o.m dåligt? Eller att mitt liv generellt ska bli jobbigt och kämpigt.
Tack för att du är du!