Mauerpark var inte bara en loppis, det var strösslat av olika gatuband också. Den här killen hade förstått vikten av att som artist hitta en nisch. Han kallade sig för Naked Horse och ehhh…gnäggade sig igenom sina låtar.

 

En annan grej tydligen anordnas varje söndag och som var SJUKT kul var parkens karaoke. Hur skoj är det att titta på folk som sjunger dåligt? …kanske man tänker om nåt sånt. Så tänkte i alla fall jag, var helt klart skeptisk. Men Mini hade varit där förut och insisterade på att vi stannade. Och oj vad glad jag var att vi gjorde det, för det här var ingen vanlig karaoke.

I en amfiteater framför en enorm folkmassa gick person på person upp och rev av en sång, den ena mer otippat fantastisk än den andra. Den propre medelålders herren i kostym och svart rock var nr 2 att bestiga scenen.

 

Inom loppet av en refräng hade han förutom att få publiken att sjunga med även börjat strippa.

 

Här i bar överkropp, till folkmassans stora förtjusning, rockandes stjärten av de flesta och med en sjukt skön inställning fick han stående ovationer.

Och blandningen på folk som karaokade var väldigt stor. Efter den strippande kostymnissen kom en elvaårig kille i Freddie Mercury-mask och framförde ”I want to break free” med noggrant inövade dansmoves. SÅ sjukt sött. Stående ovationer igen.

Det var väldigt svårt att slita sig ifrån det här stället, man ville bara se vem som skulle komma härnäst och härnäst och härnäst. Hett tips alltså – missa inte söndagskaraoken!

Precis som på scenen så var publiken väldigt blandad – folk över 60, barnfamiljer, partajande hipsters som satt å ölade… Bästa bästa stämningen blir när det är blandat folk tycker jag.