BVC&Babybjörnspremiär!

vanja wikström babybjörn

I dag testade jag å Iggleton Babybjörnen för allra första gången. Vi hade tid hos BVC för enmånadskontroll i morse, och eftersom vi missat att skaffa barnvagnslås (har precis klickat hem det nu, borde komma på måndag) så kände jag att det var bättre att köra på bärsele den här gången.

Vårt BVC har nämligen varnat för att det gjorts räder i deras barnvagnsrum, där olåsta vagnar stulits. (Vem GÖR sånt? Inga stjärnor i himlen för den som stjäl från en barnfamilj, världen är fylld med märkligt folk…) Så vi körde på selen istället.

 

vanja wikström babybjörn 2

Och selen är definitivt en ny favvo – både jag å Piggly älskade den. Han somnade som en stock så fort jag puttade ner honom i den, och för min del kändes det sjukt smidigt att bara ha den och inte en hel vagn att röja runt med. Superskönt! Tokenkel att dra på sig var den också, tummen upp för bärsele helt klart!

Det kändes dock väldigt märkligt att helt plötsligt bära på Iggy igen, på nästan samma sätt som när han låg i magen. Först och främst kändes det sjukt tungt, och jag mindes helt plötsligt att de sista preggoveckorna ju kändes rätt kämpiga. Man var otymplig, osmidig och var tvungen att gå så satans låååångsamt. Den känslan försvann samma minut som Iggy kom ut, men nu fick jag en slags återblick till hur det var.

Fick också (märkligt nog) precis samma bäckenbottenkänningar som de sista preggoveckorna. Det liksom tryckte neråt fiffi eftersom Igster pressade på, och gjorde lite ont när man gick. Core-muskulaturen är ju såklart sämre än någonsin nu, och jag har inte varit en sån där duktig knipartjej, så kanske att det påverkar de där bäckebottenkänningarna..?

Hursom, så oavsett att det var lite tungt (vande mig dock snabbt när det gått ett litet tag) och jag fick preggokänningar, så var Babybjörnen helt fantastisk tycker jag. Kände mig så fri! Kommer definitivt använda den på kortare sträckor, eller om man kutar ut å gör nåt ärende.

 

vanja wikström babybjörn 3

Piggelini var dessutom utstyrd i en björndräkt idag – så det var liksom en babybjörn i en…Babybjörn. Himla gulligt.

På BVC imponerade vi med både finfin viktuppgång och ökning på längden. Sköterskan kollade också att Iggy kunde fästa blicken och stabilisera nacken. Han inledde dock med att spraya ner hela sköterskan + halva undersökningsrummet med kiss. Och sen kräktes han på henne också. Mamma fick skämmas och fara runt med tvättlappar för att svabba rent på alla möjliga och omöjliga ställen.

Men sen när vi pratade om leenden (sköterskan ville veta om vi sett något riktat leende ännu), så tittade han på henne och log som en sol huuur länge som helst. Så länge och så stort har han aldrig lett…! Och då blev sköterskan så rörd att hon började gråta. Då dog jag litegrann av all värme som sprängde i bröstet. Hur sött är det inte att denna kvinna (runt 55 år), som jobbat med barn i hela sitt liv och säkert sett tusentals bebisar le, faktiskt började gråta när Igster smajlade?

Lyckas man bli rörd sjuttitusende gången man får ett smajl från ett barn på sitt jobb, då blir jag så imponerad av hur fina, omtänksamma och dedikerade människor vi har turen att få bli omhändertagna av. Har sagt det förr, men jag säger det igen – omsorgen vi får i det här landet när man får barn är helt otrolig. Jag kommer betala min skatt med glädje i framtiden.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
0kommentarer

    Metro Mode Club

    SE ALLT
    metro mode rekommenderar

    Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!